Livat på rälsen...

Saliga äro de saktmodiga. Jag har hört att VR inte alltid är försenade, men jag har sannerligen inte märkt det. Men man ska väl vara glad att man får sitta inne i tåget och vänta istället för att stå och huttra på perrongen. Sånt har man ju också provat på i vinter, flera gånger.

Vidgade pubvyer.

I lördags hade vi en trevlig kväll hemma hos M&S. Vi kalasade på hemgjord pizza och ädla drycker, förde intellektuella diskussioner (om bl.a. tv-serier...) samt knäckte den snillerika idén om att gå till den trevliga och välbekanta puben Alvar på en liten drink.
Tyvärr var det mer än packat med folk på ovannämnda ställe, så vi fann det nödvändigt att gå och pröva lyckan någon annanstans. Strax intill Alvar (vid f.d. Zanzibar) finns ett nytt ställe med det lovande (?) namnet The One. Vi klev in lokalen, lade beslag på ett ledigt bord, beställde oss nåt att fukta strupen med och konstaterade sedan unisont att detta ställe var rysligt otrevligt.
Bökigt, bullrigt, skrålande musik och ett klientel som fick mig att känna mig som en stel gammal tant med dille på etiketten. Att drickat var billigt hjälpte inte mycket. Jag lär inte komma tillbaks.

Fast i övrigt var det ju en gemytlig kväll.

Snyft..!

Det slog mig att väldigt många av mina goda vänner numera bor i Helsingfors. En efter en har de droppat av mot hufvudstaden och lilla jag tycks ha blivit kärringen mot strömmen då jag bosatt mig uppe i Vasa-fasa. Det är inget fel på den här stan, men jag har ändå alltid tänkt att jag nångång ska hinna bo i Helsingfors och NU skulle det ju ha passat ypperligt med tanke på hur många bekanta jag har där. Nåja, aldrig vet man vart man virvlar iväg i dansen som kallas Livet.

Monteringstjafs

I flyttider uppdagas alltid brister i hushållet. Denna gång har jag identifierat följande behov: en hylla, nånting fåtöljliknande, en ny mikrovågsugn och en helfigurspegel. Det är såna här gånger man verkligen skulle behöva ett av herr Kamprads eminenta möbelvaruhus inom ett rimligt avstånd.

Idag lyckades jag dock beta av det förstnämnda på behovslistan då jag inhandlade två exemplar av hyllan här intill. Nu stoltserar således tvenne tunga kartonger här hemma och det blir att ta fram sina montörskills här inom en snar framtid. Dessvärre har jag genom åren redan hunnit inhandla ett antal budgetmöbler som ska fixas ihop på egen hand, så för tillfället kan jag inte annat än sucka åt uppgiften jag har framför mig.

Det fanns en tid när det var en trevlig utmaning att skruva ihop möbler, nu är det snarare nåt av det mest tråkiga, irriterande och tidsödande jag kan tänka mig.

Jag behöver transport.

Dagens I-landsproblem:
I övermorgon är jag bjuden på en mycket fin och sofistikerad middagstillställning med endast distingerade gäster, och jag har av nån outgrundlig anledning lyckats placera alla mina snitsiga cocktailklänningar hemma hos parenteserna. Efter ikea-besöket förra helgen har jag försett mig själv med shoppingförbud på obestämd tid, så jag borde verkligen få hit nån av mina klänningar på ett eller annat sätt.

Dessutom huserar jag fortfarande med ett dussin flyttlådor som jag inte lyckas ignorera särskilt länge till. Det går nämligen inte att förhöja inredningsestetiken med hjälp av flyttlådor här och där, jag har försökt och misslyckats.