Nostalgi.

Jaha, nu befinner jag mig åter på parentesernas domäner i Sandsund. Den programfyllda helgen är över och nu vore det dags att ägna måndagen helhjärtat åt studier. Hur min gradu ska ta sig ur fosterstadiet är mig fortfarande en gåta.
Hela förmiddagen har jag nämligen varit upptagen med att beundra den fina glasskålen min kära mor har på byrån. Den är från Pentik och går passande nog under namnet Nostalgi.
Då jag ser skålen återkallar jag mina morföräldrars förra hem och de barndomslekar som ägde rum där. Kanske kunde jag piffa upp min nya lya genom att införskaffa den mindre versionen av skålen och fylla den med exempelvis gröna kulor.

Kom igen, soffpotatis.

Jag har yogamattan konstant utrullad på golvet eftersom det var meningen att jag skulle träna som en galning hela hösten. Tyvärr måste jag erkänna att mitt saldo är ganska skralt hittills; hejda er förvåning, kära medmänniskor.
Nu när det är uppehåll med grupptimmarna vore det dock skäl att få fart på yogandet för att undvika att den hårresande smidigheten jag uppnått under hösten går förlorad. Om det är nån som vet var man kan köpa självdisciplin får ni gärna underrätta mig.


...och nej, det är inte flickan på bilden som har skrivit blogginlägget.

Sent ska syndaren vakna...

Nu har studieångesten slagit till på allvar. Jag bor ett stenkast från bibban i Vasa och skulle ha all tid i världen att sitta där och plugga om kvällarna. Jag har inte lagt ett strå i kors på gradun de senaste tre-fyra veckorna. Innan dess har aktiviteten inte heller varit nåt att skryta med.
Det har gått alldeles utmärkt att ha ett deltidsjobb och därigenom känna att man åtminstone åstadkommer nånting, sen kan man med gott samvete chilla veckans övriga fyra dar.

Det får bli ändring nu. Fr.o.m. nu ska varje måndag och tisdag spenderas i en läsesal nånstans. Man bör inse när det är dags att ta sig i kragen.

Semesterdrömmar.

Jag har tråkigt. Sitter på jobbet och smygbloggar och borde egentligen skämmas nåt alldeles oerhört. Jag väntar på att chefen ska komma hit och sätta sin kråka på några papper, så med min normala tur blir jag väl upptäckt mitt i bloggandet och det vore ju förargligt eftersom jag gör allt för att framstå som en äckligt duktig och moralisk tjänsteman som aldrig ägnar sig åt oegentligheter under arbetstid. Host.

Snart är mörka november här. Det är nu man borde resa bort och njuta av ljus, värme och paraplydrinkar. Den här råa årstiden gör ju att man får lust att gå i ide. Det är samma sak varje år.

Helgen och "studiedagarna" spenderades denna gång hemma i sandsund. Jag hann träffa några nära och kära samt intala mig själv att det är helt befogat att lägga alla plikter på hyllan under vistelser på parentesernas domäner.

Om två veckor ska jag dit igen. Gradun håller sakta med säkert på att frysa till is.

--------

edit: Haha. Nu kom han, chefen.