Konsten att ställa krav på sig själv:

Jag har skaffat Sveriges TV hit till min lilla lägenhet i Vasa, så nu ser framtidsutsikterna för gradun ännu mörkare ut. Det kommer ju i princip nåt man kan titta på dygnet runt.
Därför har jag gett mig själv en deadline. Gradun ska vara klar senast när jag inte längre kan förnya den bok som ligger överst på min lånelista vid Åbo Akademis bibliotek. Efter den 29.11 kan jag förnya lånet 99 ggr och varje förnyelse berättigar till 28 dagars lånetid. Är inte gradun klar vid det laget så är det lika bra att ge upp.

Jag har läst nånstans att man inte ska ställa omänskliga krav på sig själv, så därför går jag ut med en målsättning som ter sig realistisk. Jag hoppas verkligen ni tror på mig lika mycket som jag gör.
Det ska bli en pol.mag av mig. Senast om 99 x 28 dagar. Hoho!

En god bok gör dig klok?

Nånstans bakom bokberget sitter jag och har full koll på läget. Graduskrivandet avancerar i en rasande takt, det enda jag behöver bekymra mig om är att det inte fullständigt urartar.

Och för att återgå till verkligheten:
Dessa böcker kan på sin höjd ha åstadkommit EN bra sak. De kan ha tutat i nån av mina gäster att jag är en skarp typ som har så mycket facklitteratur i mitt hem.

Jag vet, jag är ute och drömmer nu igen.

Jubileum.

Gulp. Idag, kära vänner, fyller denna blogg 1 år.

Detta firar jag genom att inte gå på Wasa by Night. Jag är nämligen en vuxen individ som enbart ägnar mig åt karaktärsdanande aktiviteter. Min ansvarsfulla läggning illustreras väl i mitt första blogginlägg - jag skrev bl.a. om min gradu.

Det är möjligt att jag 2009 inbillade mig att jag skulle ha examenspappren i handen vid dags dato. Tji fick jag. Men man kan ju vara ansvarstagande på många sätt. Själv tycker jag att det är viktigt att, eh...upprätthålla mina studieförmåner på VR och Amica.

Bortförklaringar? Jag vet inte ens vad det ordet betyder.

Lösningen på mysteriet.

Äntligen fann jag förklaringen till varför mitt graduskrivande stampar på stället och min hjärna känns som om den bestod av gammal äppelmos. På ÖT:s hemsida (var annars..?) hittar man tydligen svaren på de mest svårlösta frågorna:


Här har vi alltså ännu en anledning att längta till våren...

Gigantisk suck.

När jag för en gångs skull har lite (inbillad) graduinspiration, då möts jag av ett ordbehandlingsprogram som vägrar låta mig skriva en enda bokstav utan bara slänger följande ruta i mitt fejs:

Jaja, jag hade visst bara en 60 dagars provversion av Officepaketet och nu har tiden tydligen gått ut. (Hallå, såna detaljer hinner man ju lätt förtränga på 60 dagar...)

Nu har jag två alternativ som jag ser det:
1) Köpa mig ett Microsoft Office-paket för dyra slantar (och bli utblottad...och sur)
2) Ladda ner nån gratis ordbehandlare från cyberrymden (och bli stressad...och sur)

Pest eller kolera?
Ananas eller krokodilhjärna?

Studiemotivationen sprang hursomhelst sin väg...

Den stora frågan just nu:

Gå ut och njuta av det uppiggande solskenet eller stanna inne med den sövande gradun?
Ju mer man funderar på det, desto lättare blir beslutet...

G får vänta på sin tur.

Till alla er som är oändligt intresserade av att veta hur det går med min pro gradu:

(där försvann visst samtliga läsare...)

Hela hösten har jag grävt runt på internet, brottats med litteratur, trakasserat och grälat med bibliotekspersonalen på ÅAB samt haft akademiska samtal med mig själv där jag försökt få nån rätsida på mitt lilla projekt. Nu har jag börjat SKRIVA, trots att jag:

• inte egentligen vet vad det är jag ska studera
• inte har nån disposition
• saknar de flesta källor

...Men i övrigt är allt frid och fröjd! Nu tror jag bestämt att jag ska fördriva lite tid på facebook...

Nostalgi.

Jaha, nu befinner jag mig åter på parentesernas domäner i Sandsund. Den programfyllda helgen är över och nu vore det dags att ägna måndagen helhjärtat åt studier. Hur min gradu ska ta sig ur fosterstadiet är mig fortfarande en gåta.
Hela förmiddagen har jag nämligen varit upptagen med att beundra den fina glasskålen min kära mor har på byrån. Den är från Pentik och går passande nog under namnet Nostalgi.
Då jag ser skålen återkallar jag mina morföräldrars förra hem och de barndomslekar som ägde rum där. Kanske kunde jag piffa upp min nya lya genom att införskaffa den mindre versionen av skålen och fylla den med exempelvis gröna kulor.

Sent ska syndaren vakna...

Nu har studieångesten slagit till på allvar. Jag bor ett stenkast från bibban i Vasa och skulle ha all tid i världen att sitta där och plugga om kvällarna. Jag har inte lagt ett strå i kors på gradun de senaste tre-fyra veckorna. Innan dess har aktiviteten inte heller varit nåt att skryta med.
Det har gått alldeles utmärkt att ha ett deltidsjobb och därigenom känna att man åtminstone åstadkommer nånting, sen kan man med gott samvete chilla veckans övriga fyra dar.

Det får bli ändring nu. Fr.o.m. nu ska varje måndag och tisdag spenderas i en läsesal nånstans. Man bör inse när det är dags att ta sig i kragen.

Jippii.

Vilken tur att jag varit så lat på sistone.
Idag tog jag mig i kragen och gick på handledning, vilket resulterade i att vi skrotade mina graduplaner helt och hållet.
Bara att börja om på ny kula då.

På nåt vis känns det ganska skönt. Nu behöver jag åtminstone inte svära över Ungerns "statistikcentral" (citationstecknen helt befogade) längre.