Nyårsfest!

Trots att jag befinner mig mitt i flyttkaoset hinner jag med lite trevligt nyårsfirande ikväll hemma hos db och systerskapet. Den sistnämnda behagar dock inte närvara utan har dragit iväg till sydafrika...inte undra på att råttorna dansar på bordet!
Gott nytt år på er alla! Nu ska jag lägga skumpan på kylning och leta efter nåt att ha på mig bland mina nerpackade klädpaltor...

En del nyårstraditioner har tydligen kommit för att stanna...

VR höjer priserna även detta år.
Föga förvånande.
Dock rysligt irriterande för en som inte har så många andra transportmedel till sitt förfogande.

Monteringstjafs

I flyttider uppdagas alltid brister i hushållet. Denna gång har jag identifierat följande behov: en hylla, nånting fåtöljliknande, en ny mikrovågsugn och en helfigurspegel. Det är såna här gånger man verkligen skulle behöva ett av herr Kamprads eminenta möbelvaruhus inom ett rimligt avstånd.

Idag lyckades jag dock beta av det förstnämnda på behovslistan då jag inhandlade två exemplar av hyllan här intill. Nu stoltserar således tvenne tunga kartonger här hemma och det blir att ta fram sina montörskills här inom en snar framtid. Dessvärre har jag genom åren redan hunnit inhandla ett antal budgetmöbler som ska fixas ihop på egen hand, så för tillfället kan jag inte annat än sucka åt uppgiften jag har framför mig.

Det fanns en tid när det var en trevlig utmaning att skruva ihop möbler, nu är det snarare nåt av det mest tråkiga, irriterande och tidsödande jag kan tänka mig.

Wiiiiiiiiiiiiiiiii...!

Jo, tomten var snäll åt mig även detta år så nu har jag varit upptagen med att leka med mina klappar ända sen julafton. För tillfället är jag på god väg att bli fullfjädrad golfexpert, därför har det varit lite lamt med aktiviteten här på bloggen.
Nu har jag dock lånat ut min nya underhållningsanläggning åt db för att i utbyte erhålla hans muskelkraft när det drar ihop sig till flytt. Lill å klein som jag är orkar jag inte bära min säng. Flyttkarlen Tubbe behöver förhoppningsvis inga mutor för att ställa upp för sin stackars handlingsförlamade sämre hälft. Eller..?

Ho ho ho...

Såklart man ska blogga på julafton! Denna dag är ju ändå inget annat än en låååång väntan fram till kvällen då man får se om årets julklappar à la Johanna hittar rätt ägare. Sen blir det ju också spännande att se om man får nåt i retur...

Husmor Johanna...

Jag har aldrig varit sen att erkänna mina brister: jag är ingen höjdare i köket. Speciellt inte när det gäller bakning. Glöm sju sorters kakor - jag kan baka havreflarn, men det är också allt. Nåja, någon havreflarnsexpert är jag inte heller egentligen, jag glömmer alltid bakpulvret (inget jag rekommenderar...). Bortsett från det så lyckas jag alltid placera de stackars flarnen så att de tar ihop i ugnen, trots att jag på förhand försäkrat mig om att det är kilometers avstånd mellan dem.

Nåväl, flarnen blev klara till sist och kommer att få stå till tjänst som julklapp åt den äldre befolkningen i släkten. Smaken var det åtminstone inget fel på, jag var givetvis tvungen att äta upp de kakor som inte såg så representativa ut...

Några tröga tankar mitt i vintern.

En vit jul lär det åtminstone bli i år, det behöver man inte tvivla på längre. Trots att vi befinner oss mitt i den mörkaste vintern så är det ändå trevligare att titta ut genom
fönstret nu än vad det var när man möttes av det deprimerande novemberrusket. Snart byter jag även ut vyn över kyrkoesplanaden mot en förhoppningsvis trevlig utsikt över skolhusgatan (om jag spränger ner ett eller två grannhus borde jag rimligtvis kunna se havet...). Då behöver man inte heller vänta särskilt länge förrän vinterlandskapet byts ut mot ett slaskinferno och sen är det bara att börja vänta på midsommaren. Åren går bara snabbare ju äldre man blir. Dags att trycka på bromsen..?

Nämen, vad har vi här då..?

En alldeles ensam och övergiven mars-glass i frysen! Som den omhuldande och blödiga individ jag är har jag förstås redan förbarmat mig över den lilla stackaren och han mår numera fint nere i magens djup. Nu fick jag också ett välbehövligt avbrott i julklappspaketeringen. Det börjar så småningom dra ihop sig till grande finale vad julförberedelserna beträffar...

Frosseriet har inletts.

Efter en ansträngande helg i julruschen på stan kände Tubbe och jag oss t.o.m. oförmögna att laga vår egen mat. Följaktligen unnade vi oss en "brunch" på ett av de där ställena där man får äta tills det står ut genom öronen:

Aptitligt så det förslår. Kanske om man drog ner något på blåmögelosten. Av måltiden blev vi dock så mätta och belåtna att vi ägnat resten av dagen åt en slags dåsighetstävling.
I dylika mästerskap är det oftast undertecknad som brukar utgå med segern.

Farligt experiment?

Systerskapet ska på julfest och bad mig ställa upp som hårfrisörska. Detta var givetvis ett mycket riskabelt drag, men resultatet blev faktiskt inte så katastrofalt som man kunde ha befarat. Nu återstår det bara att se om jag får några nattliga samtal från en förbannad firare som meddelar att hela hårkreationen kollapsat. I så fall tänker jag skylla allt på dålig hårspray.

Kom igen, soffpotatis.

Jag har yogamattan konstant utrullad på golvet eftersom det var meningen att jag skulle träna som en galning hela hösten. Tyvärr måste jag erkänna att mitt saldo är ganska skralt hittills; hejda er förvåning, kära medmänniskor.
Nu när det är uppehåll med grupptimmarna vore det dock skäl att få fart på yogandet för att undvika att den hårresande smidigheten jag uppnått under hösten går förlorad. Om det är nån som vet var man kan köpa självdisciplin får ni gärna underrätta mig.


...och nej, det är inte flickan på bilden som har skrivit blogginlägget.

Nej tack, jag föredrar husmanskost.

Pirkka har ju redan varit på tapeten, så nu fortsätter jag på det spåret. K-ruokakaupat gör TV-reklam just nu, bl.a. för pirkka amaryllis som kan beundras här intill. Sen avslutas reklamsnutten med den vanliga sloganen "mitä tänään syötäisiin?".

Om man skulle ta sig en smakbit..?

Klappat och klart.

Nu har jag ett underskrivet kontrakt på nya bostaden. Jag har t.o.m. varit så förutseende att jag redan gjort flyttanmälan och således blir jag vasabo även till pappers fr.o.m. januari. Så småningom blir det då dags att börja fylla flyttlådorna.

Tills dess kan jag slappna av och slötitta på teve. Kvalitetskanalen Liv syns numera även hos mig, så nu kan jag bli ruskigt bildad genom att titta på t.ex. Matchmaker, Häähullut, It's me or the dog och andra intelligenta serier. Jag gör verkligen allt för att utvecklas på djupet. Trevlig kväll.

Tomten Johanna...

Jag är ingen duktig julklappsshoppare.
Fast om man kommer så långt att man lyckas handla några klappar så är det riktigt trevligt att slå in dem (ok, jag erkänner - det finns tillfällen då jag svurit som ett svin åt krånglig tejp och presentband som inte krullar sig på rätt sätt, men i det stora hela är jag en glad paketerare). Inget är väl roligare än att få ett fint paket; en tjusigt förpackad klapp gör en så glad att det inte spelar så stor roll vad som finns inuti pappret. Så om jag mao lägger ner mycket tid och energi på att paketera prydligt, då borde det inte spela så stor roll om mina klappar inte riktigt håller måttet..?

Jag har dock inget stiligt presentband här hemma. Det blir nästa grej på inköpslistan.

Det finns utvecklingspotential...

Min nuvarande inredning är katastrofal, eller rättare sagt icke-existerande. I lägenheten var jag nu huserar har jag nämligen aldrig ens kommit så långt så att jag packat upp alla saker ur flyttlådorna.

Nu har jag dock framskridit så pass mycket att jag inom en snar framtid kan titulera mig huvudhyresgäst, det var ett tag sen. Jag har kommit på mig själv med att tycka att det faktiskt ska bli roligt att flytta. Det är åratal sen jag uppdaterat min inredning, så med ny lägenhet kanske jag rentav spenderar några slantar på lite nya saker för att öka trivseln. På nätet kryllar det av inspiration:



Sen är det ju en bisak att jag även i fortsättningen ska rymmas på under 30 kvadratmeter. Man kan ju alltid roa sig med att fantisera om stora salonger...

Och nu blir det skamlös reklam..

Åt alla som irriterat sig på att det kanske förekommit en viss smygreklam här på bloggen kan jag meddela att nu blir det andra bullar. Nu tänker jag skryta nåt alldeles oerhört på en produkt som är nåt av det bästa jag kommit över på länge, nämligen:

Pirkka yoghurtcashewnötter med vitchoklad!
Det här är mumsigt från början till slut, och dessutom måste det ju vara nyttigt eftersom man hittar påsen på den där avdelningen i citymarket där torkade frukter och annat krafs finns. Yoghurt är ju en mjölkprodukt och nötter innehåller visst bra fetter som kroppen behöver varje dag. Choklad har så vitt jag vet en alldeles egen sektor i kostcirkeln.

Nu ska jag fortsätta frossa här, samtidigt som jag ska försöka avsluta årets julkortsprojekt.

Rött är rätt.

Ja, och så hade vi ju julfest med jobbet igår. Pga att min klänning befann sig på fel plats vid fel tillfälle fick jag ta till en reservoutfit, som väl nog gick an den också.
Fast så här tjusiga och matchande var vissa andra...

Tak över huvudet.

Äntligen är bostaden fixad. Jag ska flytta till skolhusgatan igen, till en trevlig lägenhet med mysigt blått kök (tänk det, jag som alltid varit en inbiten blå-allergiker). Det enda minuset är att nya lyan ligger lite långt bort, men å andra sidan ska man väl inte klaga över att bo nära sjukhuset. Hehe.

(Borde man kanske söka läkarhjälp om man har lika dålig humor som jag har..?)

Och på tal om presenter, partyn och annat...

...så skulle jag ju inte strejka om nån slog in klänningen ovan i ett julpaket och sen ordnade ett trevligt cocktailparty på nyårsafton.
Nu är det dock dags att stryka morgondagens festblåsa.

Ser man på.

Kanske jag t.o.m. slipper tälta på torget fr.o.m. januari. På lördag har jag nämligen bokat in mig på två lägenhetsvisningar. Och ja, jag vet att är tjatig till tusen gällande min bostadsjakt. Det beror enbart på min nervösa läggning, så förhoppningsvis får jag nu snart en lösning på denna rumba.

Egentligen skulle jag mycket hellre spendera lördagen på kattutställning i Laihia, där jag kunde spana in några söta missar att inkludera på önskelistan. Jag hoppas du läser detta, tomten Tubbe (och alla andra som ämnar ge mig julgåvor...). Jag önskar mig en katt i julklapp, upprepat tjat måste ju nångång leda till resultat .
(Och detta innebär givetvis inte att jag vill avstå bichon frisén.)

Nu är jag allt lite arg.

...Eller jag tror snarare att jag blir galen. Passade idag på att shoppa lite trevliga grejer att ha på mig på fredagens julfest. Glad i hågen gick jag sen hem och öppnade garderoben för att ta fram min relativt nya svarta klänning, som utgör själva huvudattraktionen i min outfit. Jag möttes av en tom klädhängare.

Efter att ha vänt upp-och-ner på lägenheten insåg jag att klänningen måste finnas i nån av mina garderober på annan ort. I Sandsund skulle det visa sig. Raseriutbrottet var ett faktum.

Nu står jag i valet och kvalet om jag åter ska anlita min vän matkahuolto eller om jag ska fundera ut en ny utstyrsel till festen. Eftersom jag ju inte hittade några nya skor så är det enda självskrivna mina svarta klackar från hösten.

...Fast var månne de finns då? Inte här i Vasa åtminstone.
Giv mig styrka.

Nix pix.

Jag hade planerat hitta de där oförskämt snygga högklackade skorna i nån tjusig kulör här i dagarna. På fredag drar det nämligen åter ihop sig till fest. Tyvärr kan jag konstatera att varken utbudet i Åbo eller Vasa tillfredsställer mina önskningar. Hittade visserligen ett par tjusiga lila pumps i stil med de här ovan (dock inte Christian Louboutin, hrhmm...) men dessvärre var det bara ögat som gillade dem, inte foten.

Innan sovdags.

Här kommer bara en allmän uppdatering från Den Flitiga Bloggaren (eller kanske snarare Den Sorgliga Virrpannan som gör allt för att fly undan plikterna men dessvärre inte fyller sin tillvaro med nåt desto mer spännande...).
Jag är tillbaka i Vasa efter några dagar nere i södern (alltså Åbo). Har en "trevlig" tågresa bakom mig och lär knappast ha svårt att somna ikväll, vilket är tur eftersom alarmet ringer kl 06 imorgon.
Bostadsjakten framskrider inget vidare. Varken Voas eller den privata marknaden tycks ha nåt som faller mig i smaken. Jag är tydligen krantto.
Kan bara inte hjälpa att jag tycker att det borde vara fullt möjligt att hitta en lägenhet som inte är en skrubb, som inte kostar miljarder i månaden och som inte ligger hur långt ut i ingenstans som helst.

Näpp, nu kastar jag in handduken för idag, ska upp och hoppa igen om sju timmar.

Vad är nu en bal på slottet...?

Finland 92 år. Eftersom jag -märkligt nog- inte i år heller fick nån inbjudan till presidentbalen, firade vi självständighetsdagen i goda vänners lag framför tv:n. Ett och annat glas skumpa rann också ner, så jag är ändå nöjd med kvällen.

Det fanns ju nog tjusiga blåsor på årets partaj, men det tycks vara svårt att hitta bilder på dessa. Mao jag väljer helt sonika att vältra mig i stolpkotten istället. Muhuhhahahaaa...

Jag tror bestämt att förstapriset i katastrofkategorin går till en man detta år. Föga förvånande till originalet Veltto Virtanen.

Flickorna i PMMP hade heller inte sin bästa kväll enligt mig.


Sofi Oksanen i tung hårkreation.

Såja, nu har jag varit tillräckligt elak för idag. Men blir man inbjuden till slottet får man så lov att stå ut med omvärldens kritiska ögon.

Mmmm...

Glögg! Ack, denna ljuva juldryck! Det tog mig tjugo år att inse glöggens förträfflighet men nu vill jag inte leva utan den en enda säsong.

Ikväll ska jag avnjuta denna mirakeldryck i sällskap med några goda vänner. Trevlig kväll.

Var ska jag bo?

Dags att ge sig ut på lägenhetsjakt igen. Som tidigare nämnt så står jag utan bostad den 1.1.2010.

Så här års, då man åtminstone slipper konkurrera om hyreslägenheterna med en drös nyinflyttade gulnäbbar, borde det ju vara relativt enkelt att lägga beslag på en någolunda vettig kämppä i en stad som Vasa. Jag skickade in en ansökan till Voas och förväntade mig erbjudande om en trevlig, förmånlig och välplanerad etta, helst ett stenkast från jobbet ungefär.
Idag fick jag meddelande om att jag fått en box i Olympia. Tilläggsuppgifter: "Alla ettor är upptagna..." ("...vad trodde du egentligen, din korkade idiot?!", tyckte jag mig kunna utläsa mellan raderna.)
Tusan också.

Jag har aldrig bott i någon studentbostad och jag hade vid det här laget trott att jag skulle klara mig undan kollektivt boende med ett gäng främlingar som säkert har de märkligaste vanor (typ att samla på bananskal, äta igelkottar de fångat själva eller dekorera badrummet med tuggummi). Jag tippar således att jag tackar nej till Voas-erbjudandet och satsar på lördagens Läsarbörsen istället. Wish me luck.

Klobbskat.

Idag har jag fått vara ute och känna på havsluften, vilket var mycket uppfriskande. Tänk att en dag kan vara så här vacker, mitt i mörka december! Så här fin utsikt hade vi från fyren där vi tillbringade arbetsdagen. Dessutom fick vi underbart mumsiga muffins till kaffet. Jag har varit en mycket nöjd kvinna hela dagen.

Åh kära nån.

I natt drömde jag att jag blev uthängd och nerskälld på ÖT:s hemsida för att jag klättrat i träd på skolgården. Det var en synnerligen traumatisk upplevelse så därför drog jag en suck av lättnad när jag vaknade upp till verkligheten igen.

Idag ska jag fortsätta plugga som den ivrigaste flit.stud världen har skådat. Ikväll får jag äran att åter understöda VR och ta mig upp till Vasa. Det är inte fråga om nån ny maratonvistelse i plattlandet - jag återvänder nämligen till Åbo redan på fredag.

Flitens lampa...

..lyser igen.
Nu har jag börjat förverkliga mina löften om skärpning på studiefronten. Har släpat mig till bibban och försöker gå igenom litteratur och räkna ut i vilket skede jag befann mig när jag sist övergav graduprojektet. Hittills går allt ganska bra, jag måste bara ta en liten paus framför datorn för att ögonlocken inte ska falla ihop.

Man kunde ju hoppas på att man i något skede skulle uppnå nån slags sund entusiasm över det man håller på med. I mitt fall kan dock såna förväntningar te sig något orealistiska.

Nåja, men jag kämpar på.

Nu händer det...

Söndagen är räddad - vi har startat upp stenåldersdatorn. Den är överraskande pigg hittills, men så har den ju också fått vila ett halvår. Nu ska vi se vad vi hittar för trevliga gamla minnen...

Äntligen.

Imorgon ska det bilas ner till Åbo. Jag har saknat allt utom ÅAB.
Det känns som miljoner år sen jag träffat mina Åbo-vänner, sovit i min nya säng, gått på yoga. Snart är jag tillbaks i gängorna igen.
Det ser för övrigt ut som om jag får den tvivelaktiga äran att flytta ännu en gång här i Vasa. Mitt kontrakt på lägenheten går ut vid årsskiftet och jag har fått åtminstone ett muntligt löfte om fortsatt jobb in på vårkanten.
Mao kan jag forma mig framtidsplaner för några månader till, det känns prima. Jag är ändå ganska förvånad över hur god vän jag har blivit med den ovisshet som präglat livet på sistone. Man ska aldrig tro man vet allt om sig själv.

Min inspirerande omgivning.

Vasa.
November.
På väg till jobbet.






Vasa.
November.
På väg hem från jobbet.





Finns det nåt bättre än Finland så här års? Jag tror det.

Och på tal om att inte studera...

...så håller stickivern i sig fortfarande. Jag vet inte hur många par sockor jag har stickat i höst; jag har nämligen flera på gång samtidigt. Tyvärr blir mina sockor inte lika fina som mommos, men så har jag heller inte 50+ års erfarenhet inom området. Man får tolerera lite rådd och konstigheter här och där, det är ju användbarheten som räknas. Jag provade även på mönsterstickning men dessvärre utan framgång. Den fot som skulle ha passat de sockorna hade jag fått leta en livstid efter...

Sent ska syndaren vakna...

Nu har studieångesten slagit till på allvar. Jag bor ett stenkast från bibban i Vasa och skulle ha all tid i världen att sitta där och plugga om kvällarna. Jag har inte lagt ett strå i kors på gradun de senaste tre-fyra veckorna. Innan dess har aktiviteten inte heller varit nåt att skryta med.
Det har gått alldeles utmärkt att ha ett deltidsjobb och därigenom känna att man åtminstone åstadkommer nånting, sen kan man med gott samvete chilla veckans övriga fyra dar.

Det får bli ändring nu. Fr.o.m. nu ska varje måndag och tisdag spenderas i en läsesal nånstans. Man bör inse när det är dags att ta sig i kragen.

Lite till önskelistan:

Det blir väl jul även i år. Jag har varit så snäll, så jag borde ha gjort mig förtjänt av följande:

Äntligen bor jag i ett husbolag med ordning och reda.

Även om jag själv kanske inte motsvarar idealbilden av Den Perfekta Hyresgästen, så är jag rena drömmen jämfört med de grannar jag haft i mina senaste lägenheter. Det har varit skrik och skrän på nätterna, slocknade fyllon i trapphuset, kroppsvätskor och andra otrevliga grejer som flugit in på min balkong, och listan kunde fortsätta...
I mitt nuvarande bostadshus är det dock lugnt och skönt, vilket kanske förklaras av de utförliga förhållningsregler som finns nere vid ingången:

Det kunde lika gärna vara jag:

Länge sen sist...

Det känns att man befunnit sig här på slätterna ett bra tag nu, jag saknar mitt kära Åbo.
Vistelsen i Österbotten kommer dock att fortsätta ett tag till; idag åker vi ner till Vasa och återvänder hit till hemtrakerna på torsdagkväll. Under helgen finns jag också här hemma, men efter det borde man nog börja fundera på att ta sig ner till studiestan igen. Det är ju snart lillajul...

Lite om livet och döden.

De senaste dagarnas virrvarr av känslor är ingenting jag har lust att vräka ur mig här på bloggen, men undantag av några små konstateranden jag gjort på sistone:

Jag är oerhört glad över att jag haft just den morfar jag haft. Han förblir en förebild trots att han inte längre är här. De goda minnena finns kvar så länge jag lever.

Jag är också väldigt glad och tacksam för alla de underbara människor jag har runtomkring mig i mitt liv. Ni är fantastiska.

Whoohooo...

Nu ska jag på skördefest och slå klackarna i taket! Ni må tro att jag skördat flitigt i år, jag som inte ens vet skillnad på de fyra sädesslagen...

Men det gör inget, på med outfiten och iväg på en fördrink.
Trevlig kväll på er alla.

Help me out.

Jag är ganska duktig på att göra saker svårt för mig. Ett exempel är när jag ska shoppa och har fått en utförlig inre bild av hur det jag söker ska se ut. Nu har jag kommit på att jag behöver en varm, mysig, stickad kofta i höst- och vinterrusket. Min inre bild gör dock att kraven på koftan är ruskigt specifika:

• den ska vara lång och grovstickad
• den ska gå att knäppa, helst omlott
• den ska vara grå eller mörkgrå
• den ska vara lite rundad nertill
• den ska ha långa ärmar, inte 3/4 eller korta
  

Mao ska den vara nånting av en kombo av dessa koftor. Ifall nån med koll på utbudet i Vasa eller Åbo vet var jag kan hitta en dylik kofta, let me know.
...Sen vore det ju trevligt med en snäll prislapp, jag vann ju som sagt inget på stryktipset.

Ajdå.

I ett tillstånd av (tillfällig?) sinnesförvirring förra veckan bestämde jag mig för att satsa på spel.
Någon lottorad blev det inte, potten var ju bara sisådär hundra miljarder euro. Istället drog jag en rövare och tippade fotboll tillsammans med grabbarna på jobbet. Alla som känner mig vet att jag kan ungefär lika mycket om fotboll som om kvantfysik.

Jag litade dock på min tur och väntade mig givetvis 13 rätt. I min barndom vann jag alltid (så vitt jag minns...) på lotteri och på de enarmade banditerna på sverigebåten, så det tycks ju finnas belägg för att jag är en Alexander Lukas. Med god tur krävs ingen talang, tänkte jag och kände redan hur vinsten var så gott som bärgad.

Resultatet då?
Fem rätt.
Näst sämst av alla på jobbet.
Men jag slog en inbiten fotbollsfantast. Alltid något.

Semesterdrömmar.

Jag har tråkigt. Sitter på jobbet och smygbloggar och borde egentligen skämmas nåt alldeles oerhört. Jag väntar på att chefen ska komma hit och sätta sin kråka på några papper, så med min normala tur blir jag väl upptäckt mitt i bloggandet och det vore ju förargligt eftersom jag gör allt för att framstå som en äckligt duktig och moralisk tjänsteman som aldrig ägnar sig åt oegentligheter under arbetstid. Host.

Snart är mörka november här. Det är nu man borde resa bort och njuta av ljus, värme och paraplydrinkar. Den här råa årstiden gör ju att man får lust att gå i ide. Det är samma sak varje år.

Helgen och "studiedagarna" spenderades denna gång hemma i sandsund. Jag hann träffa några nära och kära samt intala mig själv att det är helt befogat att lägga alla plikter på hyllan under vistelser på parentesernas domäner.

Om två veckor ska jag dit igen. Gradun håller sakta med säkert på att frysa till is.

--------

edit: Haha. Nu kom han, chefen.

Jippii.

Vilken tur att jag varit så lat på sistone.
Idag tog jag mig i kragen och gick på handledning, vilket resulterade i att vi skrotade mina graduplaner helt och hållet.
Bara att börja om på ny kula då.

På nåt vis känns det ganska skönt. Nu behöver jag åtminstone inte svära över Ungerns "statistikcentral" (citationstecknen helt befogade) längre.

Är jag gammal nu?

Jag gillar att lösa korsord och se på "På spåret" (särskilt så länge Björn Hellberg, det ultimata charmtrollet, var med). För några veckor sen köpte jag på skoj ett garnnystan, vilket ledde till att jag blivit besatt av att sticka sockor. Jag är nu inne på mitt tredje par.

För att samla ännu fler pensionärspoäng borde jag väl börja stiga upp i ottan helt frivilligt också, men dit är det nog en bit kvar ännu...

Kroppskontroll

För några veckor sen började jag på nybörjarkurs i yoga och alla som sett mig in action kan intyga att jag är smidigare än ett kylskåp. Eftersom jag i min ljuva ungdom hållit på med flera koordinations- och vighetsfrämjande aktiviteter (dans, redskapsjumppa, blabla...), så är yoga rena barnleken.

Den här övningen brukar jag göra lite då och då:

Tro det eller ej...

Jag behöver transport.

Dagens I-landsproblem:
I övermorgon är jag bjuden på en mycket fin och sofistikerad middagstillställning med endast distingerade gäster, och jag har av nån outgrundlig anledning lyckats placera alla mina snitsiga cocktailklänningar hemma hos parenteserna. Efter ikea-besöket förra helgen har jag försett mig själv med shoppingförbud på obestämd tid, så jag borde verkligen få hit nån av mina klänningar på ett eller annat sätt.

Dessutom huserar jag fortfarande med ett dussin flyttlådor som jag inte lyckas ignorera särskilt länge till. Det går nämligen inte att förhöja inredningsestetiken med hjälp av flyttlådor här och där, jag har försökt och misslyckats.

Happy day

Jippii. Det ser trots allt ut som om lilla jag lyckats få biljetter till U2 i augusti. Nu är jag glad.
Dessutom får vi snart vår leverans från ikea, och jag får en ny fin, bred, bekväm och underbar DUBBELSÄNG. Jag är nog riktigt glad just nu.
Jag tror nog att jag kommer att studera riktigt oflitigt idag. Jag måste provligga nya sängen och drömma om U2-konserten.

Ett hårt liv för en som bara behöver bekymra sig om sig själv.

Mina veckorutiner börjar så småningom bli inkörda.
Jag tar mig till Åbo på fredagar efter jobbet och spenderar sedan helgen där under kravlösa former. På måndagar och tisdagar låtsas jag arbeta på min gradu och har åtminstone lite ångest över de ynkliga prestationer jag åstadkommer i studiehänseende.
På onsdagar är jag tillbaka i Vasa och lyckas trots obegriplig trötthet ta mig till jobbet i arla morgonstund tre dagar i följd. Eftersom det på fredag åter är dags att sikta mot Åbo direkt efter jobbet blir det torsdagskvällarna som ter sig något stressiga för den stackars gör-inget-förrän-i-sista-minuten-dam jag erkänner att jag är.
Det är nämligen på torsdagskvällarna man bl.a. borde tvätta, städa och packa sin lilla kappsäck.
Tyvärr tycker jag det är mycket trevligare att ligga under filten och mumsa på överbliven choklad.
Nåja, väskan lär väl bli packad så sent att det tidigare nämnda begreppet obegriplig trötthet får en ny innebörd imorgon bitti när nattsömnen reducerats till ett minimum.
Det är tufft att vara självbestämmande.

Slut på det roliga?

Fotot på mitt studiekort har blivit så suddigt att jag knappt syns, det är väl ett tecken på att det nu vore dags att bli färdig.
I min jobbstad Vasa vandrar det ibland omkring halarprydda människor och påminner mig om en svunnen tid, för det var längesen jag sist levde loppan och vrålade till diverse 90-tals hits ända fram till småtimmarna...
Ikväll ska jag fortsätta vara nostalgisk över studielivet genom att avnjuta lite vin tillsammans med människor som fortfarande brukar sin halare emellanåt. Naturligtvis handlar det för min del bara om vuxet och kontrollerat drickande, jobbet kallar igen tidigt imorgon bitti.

Att överraska sig själv.

Vad är det som händer?
Aldrig skulle ju jag hänga ut mitt liv till allmän beskådan genom att starta en blogg. Nu är dock goda råd dyra - jag har inlett projekt pro gradu och är således i desperat behov av ursäkter för att fly från mina plikter.
Jag har dessutom valt att placera mitt liv i två städer, Åbo och Vasa, och spenderar därmed en avsevärd tid med att ha tråkigt i olika transportmedel. Ett något märkligt val kanhända, men just nu är det så här.

Provar alltså på att vara en bloggande nutidsmänniska nudå och ser hur länge det känns intressant. Välkommen till dig som läser.