På den goda vägen.

Oh la la, nu tycks jag ha snubblat in på den hälsosamma stigen för omväxlings skull! Jag tog en titt på innehållet i mitt kylskåp och vips hade jag svängt ihop en mumsig tonfisksallad till middag.
Inspirationen att kocka god och näringsriktig mat åt mig själv är inte alltid så stor. Jag börjar ha ganska bra koll på snabbköpens utbud av slirminor (dvs. mikropizzor) om man säger så. Kanske vi skymtar en bättre framtid..?

Glad måndag.

I januari ska det vara tulpaner; tack M för buketten!

Idag är jag en nöjd kvinna. Jag har äntligen blivit av med mina torra hårtoppar, så nu känns håret sisådär hundra kilo lättare. Dessutom var frissan jag valde ut på måfå en riktigt duktig och sympatisk madame. Jag fick mig en trevlig pratstund, vilket ju hör till alla goda frisörers sidotjänster.

Av denna uppiggande start på dagen blev jag så uppåt att inte ens statistikcentralens tröga hemsidor lyckades få humöret att mulna. Nu ska jag fortsätta studera i samma entusiastiska stil.
I detta tillstånd börjar man ju t.o.m. inbilla sig att gradun ska bli klar nångång...

Ser man på.

Kanske jag t.o.m. slipper tälta på torget fr.o.m. januari. På lördag har jag nämligen bokat in mig på två lägenhetsvisningar. Och ja, jag vet att är tjatig till tusen gällande min bostadsjakt. Det beror enbart på min nervösa läggning, så förhoppningsvis får jag nu snart en lösning på denna rumba.

Egentligen skulle jag mycket hellre spendera lördagen på kattutställning i Laihia, där jag kunde spana in några söta missar att inkludera på önskelistan. Jag hoppas du läser detta, tomten Tubbe (och alla andra som ämnar ge mig julgåvor...). Jag önskar mig en katt i julklapp, upprepat tjat måste ju nångång leda till resultat .
(Och detta innebär givetvis inte att jag vill avstå bichon frisén.)

Flitens lampa...

..lyser igen.
Nu har jag börjat förverkliga mina löften om skärpning på studiefronten. Har släpat mig till bibban och försöker gå igenom litteratur och räkna ut i vilket skede jag befann mig när jag sist övergav graduprojektet. Hittills går allt ganska bra, jag måste bara ta en liten paus framför datorn för att ögonlocken inte ska falla ihop.

Man kunde ju hoppas på att man i något skede skulle uppnå nån slags sund entusiasm över det man håller på med. I mitt fall kan dock såna förväntningar te sig något orealistiska.

Nåja, men jag kämpar på.