Pirrigt.

Jag börjar minsann få lite resfeber inför vår trip nästa vecka. Eller det är snarare flygrädslan som gör sig påmind.

Härom natten drömde jag att jag satt och svettades i planet, och efter en lång och vinglig resa kom vi fram till... Härnösand.

Detta kändes som något av ett antiklimax.

Dagens fniss.

Hittade några riktigt roliga illustrationer av typerna på Facebook. Klicka vettja.

Veneziansk i Vasa.

Det blev ingen traditionell villaavslutning i år. Istället valde fem trotsiga människor att skippa skären och stanna kvar i stan. Efter att vi intagit lite ost och vin samt spelat en rekordlång omgång Mexican Train (där jag med god marginal lade beslag på jumboplatsen), kände vi ändå att kvällen behövde krönas med lite pang pang.
Vi avfyrade således några romerska ljus och miniraketer ute vid stranden. Andra firare med mer storslagna fyrverkerier lät sig inte riktigt imponeras av showen. Märkligt.

Ifall nån förundras över min något egendomliga uppenbarelse på bilden , så kan jag berätta att jag bara försökte framamma lite inlevelse...

Dagens infall.

Tro det eller ej, men emellanåt kliver jag ur min låtsasvärld och tar mig en ordentlig titt på omgivningen runt omkring. Idag konstaterade jag att hösten onekligen tycks vara på intågande, vilket gjorde mig lite ledsen i sinnet.

I ett försök att muntra upp mig själv inhandlade jag spontant ett par höst/vinterstövlar. Denna ingivelse orsakade dessvärre ett mindre bombnedslag i min privatekonomi, så kanske jag ska hålla mig ifrån ytterligare smällare under Venezianskhelgen (--- plats för hånskratt åt den usla åsnebryggan..). Nåja, åtminstone lär jag vara varm - och i mitt eget tycke ganska snygg också - om fötterna när busvädret anländer.

Dags att aktivera sig?

Min stackars lilla kropp är stel och osmidig som om den vore hundra år gammal. Jag slår på teven och ser ett reportage om yoga. Jag slänger en blick på gratisblaskan och ser en artikel om en kvinna som brinner för yoga. Jag får meddelande via mejl om att jag får kraftigt subventionerade priser på alla pass vid Wasa Yoga Center.

Är detta månne ett tecken på att jag borde återuppta min gamla hobby?

De svåra besluten...

Alltså, jag vill ju ha en hund.
Det är bara det att det finns massvis av söta, bedårande, oemotståndliga och fantastiska hundraser som tilltalar mig. Hur ska jag kunna bestämma mig för EN? Mitt hjärta bultar ju lite extra för bichon frisén (höger), men sen finns ju även west highland white-terriern (vänster), som också får mig att smälta (tänk nu bara på Caesar-hundmatsreklamen...). Dessa två hundar kan tyckas snarlika, men stackars jag får svår beslutsångest. Hur ska man kunna välja?

Jag måste antagligen få dem båda.

Prima pojkar.

Ååh, det var så roligt och storslaget att vara på konsert i lördags! Det blev en riktigt magisk och minnesvärd upplevelse, helt enligt förhandsförhoppningarna.

Kontrasten mellan stämningen på stadion och sinnestillståndet denna tråkiga måndag när plikterna plågar en är ganska slående. Varför kan inte livet alltid va' en fest..?

Nu är det dags!

Imorgon överger jag dessa trakter till förmån för vårt lands hufvudstad. Lilla jag ska nämligen på U2:s konsert på Olympiastadion, vilket lär bli en mycket angenäm upplevelse. Jajjamänn, förväntningarna är rejält uppskruvade redan innan - jag rapporterar senare huruvida de infrias eller ej. So long.

Reklampaus.

Det är väl ganska onödigt att jag försöker marknadsföra Jeppis här på bloggen, det finns ju andra som är betydligt duktigare på att förmedla hur "mysigt" vi har det här i bibelbältet. Det följande är saxat från Hbl:s webbdebatt i samband med en artikel om en laestadiansk predikant som uppmanat församlingen till barnaga:

Usch och tvi för ekonomer säger jag...

En semester i Jakobstad, del 3.

Ett stort plus med att befinna sig i de bekanta hemtrakterna:
Man vet vart man ska gå för att få den mumsigaste maten, trots att fasaden inte ser så ruskigt inbjudande ut.

För oinvigda: Asian Garden heter stället. Värt att prova på!

En semester i Jakobstad, del 2.

En av de negativa aspekterna med att inte åka bort på semestern: Man känner sig tvingad att ta itu med de otrevliga projekt man ignorerat under hela året.
Som gradun till exempel.
Usch då.

En semester i Jakobstad, del 1.

Det är gott att leva. Lilla jag firar nämligen SEMESTER. Den första semesterveckan ska spenderas hemma i Jakobstadsregionen, medan det under den andra veckan bär av till Prag. Få se var det blir trevligare - man kan ju ha sina aningar redan innan man har facit i hand...

Vistelsen på dessa domäner har åtminstone inletts på ett ypperligt vis, med lite häng ute vid Ådön tillsammans med ett gäng fantastiska människor. Som grädde på moset är även vädret på sitt bästa humör:

Konst för hela slanten.

Nångång måste ju även såna okultiverade människor som undertecknad ge sig ut i den mystiska och fascinerande kulturvärlden. Genom Konstens Natt erbjuds ett ypperligt tillfälle för sådana aktiviteter, så i sällskap av några trevliga människor gav jag mig ut i vimlet i torsdags. Jag hade faktiskt en utomordentligt trevlig kväll med många fina upplevelser - bl.a. modern konst från Spanien på Kuntsi, en blomstrande utställning på Tikanojas konstmuseum, sambadansöser längs Hovrättsesplanaden och sköna Balkantoner vid Strampen som avslutning på kvällen.

Låt det förbli augusti.

Jag vill aldrig vända blad på väggalmanackan på jobbet, då jag för tillfället får vila ögonen på en så här söt filur!

Har jag nånsin nämnt hur gärna jag vill ha en bichon frisé..?

I´m alive!

Jo alltså, det blev visst nåt slags semesteruppehåll här på bloggen ett tag. Men frukta icke, kära läsare - Eder Johanna återkommer nu med nya krafter!

Den senaste tiden har jag varit fullt sysselsatt och därmed inte gett mig tid att uppdatera bloggen. Det har varit fråga om synnerligen seriösa aktiviteter - såsom heltidsarbete - men även ett och annat galej under veckosluten. Jag har bl.a. firat jeppisdagarna, gått på Holland-party, välkomnat ett alldeles nykläckt gossebarn till vänkretsen samt - tro det eller ej - plitat ner nån rad på gradu-eländet.

Till er som (mot förmodan) inte hört hur min dejt med Salem al Fakir gick kan jag meddela att jag dessvärre ännu är ogift. Det var många människor som ville nå fram till mannen i fråga och jag hamnade så att säga lite på sniskan i publikhavet. Dock hade jag och Salem ögonkontakt under hela showen, och bara hans sommarturné är över är jag säker på att han slår mig en signal. Här är bildbeviset från vårt Big Moment:

Ifall nån med dålig syn lyckas missa Salem, så har jag markerat hans position med den röda pilen. Alla skarpsynta kan notera att han tittar RAKT MOT MITT HÅLL.... ;)