Dagens dåliga nyhet:

Vissa känner till att jag har en hatlista vad gäller manliga svenska TV-personligheter. Den ser ut som följer:

1. Ernst Kirchsteiger
2. Peder Lamm
3. Richard Olsson

Nu har det framkommit att den sistnämnde ska leda Melodifestivalen 2011 tillsammans med galenpannan Marie Serneholt. Som schlagerfantast är jag mycket bedrövad över detta besked. Jag börjar t.o.m. fundera på att skaffa mig nya intressen.

The Big Day.

Ikväll ska jag se på Grande Finale i sällskap av andra schlagernördar. Jag har inhandlat fem burkar gräddfil och fem olika dippåsar för ändamålet.

Jag tror det blir en bra kväll. Jag hoppas nog på Tyskland.

Mellanrapport.

Nå jå jå. Första semin var väl inte direkt lysande, och jag tror och hoppas att kvällens show blir bättre. De svenska kvällstidningarna tog fram storsläggan efter tisdagens lilla föreställning, och som på beställning tycker läsarna att Eurovisionen är så dålig att den borde läggas ner.

Alltså jag blir mörkrädd. En nedläggning av Eurovision vore en katastrof av gigantiska mått; jämförbar med askmolnet, den ekonomiska krisen i Grekland eller indragningen av SunIce's päronstrutar med kinuski. Ett fruktansvärt scenario.

Förresten ska Eurovision innehålla en del galna, värdelösa, idiotiska, meningslösa och efterblivna bidrag. Det hör liksom till konceptet. Ta t.ex. en titt på Nederländernas framförande ikväll.

Mycket nöje och förströelse.

Det är dags.

Ikväll börjar då spektaklet. Planen är att följa semifinal 1 från Vasa, så nu gäller det att planera hemresan från Åbo så att man hinner bänka sig framför TV:n innan tävlingen drar igång. VR har ju visat sig alltför opålitligt, så i eftermiddag satsar jag på bussen och hoppas tidtabellen håller.

Trevlig schlagerkväll till samtliga.

Heja Lena!

Tyskarna är väldigt ojämna i schlagersammanhang. De senaste åren har de bjudit publiken på såväl fantastiska som katastrofala bidrag, men i år har Tyskland fått in en riktig fullträff.

Lena Meyer-Landrut är ett ungt stjärnskott på blott 19 år. Hennes "Satellite" har redan toppat listorna i hemlandet, och efter Eurovision kan jag tänka mig att framgången fortsätter. Jag gillar allt som har med Lena att göra; låten, rösten och utstrålningen. Det blir alltså att hålla tummarna för Deutchland på lördag. Och nej, jag ser inga likheter mellan Lena och Amy Diamond.

Lyssna på "Satellite" här.

Vem vinner..?

Självklart ska man spekulera om den saken. Jag tror att vinsten i årets Eurovision Song Contest står mellan fyra bidrag - nämligen Israel, Tyskland, Norge och Armenien. Två av låtarna hör dessutom till mina personliga favoriter, och dessa kommer att föräras varsin presentation på bloggen.

Vi börjar med Israel. Där borta tar man Eurovision på största allvar; Knesset har nämligen bestämt vilken låt som ska få tävla i Oslo. Jag undrar minsann hur resultatet skulle bli om vi i Finland lät riksdagen utse vår eurovisionsrepresentant. Kanske Mikko Alatalo fick åta sig uppgiften?

Hursomhelst, i Israel har man lyckats väl med nomineringen. I normala fall är jag ganska allergisk för allt vad ballader med hjärta och smärta heter, men när Harel Skaat sjunger smälter t.o.m. min oromantiska själ. Jag blir rysligt berörd, trots att jag inte har en aning om vad låten handlar om. Få se hur långt det räcker i tävlingen.



Följande favorit presenteras senare. Vem kan det då vara? Nu får ni hållas på halster.

Det börjar dra ihop sig...

Kära vänner. Nu blir det schlageryra på bloggen, det är faktiskt hög tid. Mina personliga favoriter har börjat utkristalliseras, och här följer en av dem. Spanien skickar i år ett tokbra bidrag, som faller mig helt i smaken. Men ni som tycker annorlunda - oroa er inte. Den här låten kommer inte att vinna.



Bosnien&Hercegovina bjöd på en liknande freakshow år 2008. Den låten var absolut bäst det året, så ifall ni glömt bort den förtjänar minnet att uppfriskas. Kvaliteten på detta videoklipp är verkligen inget vidare, men ni som följer denna blogg är ju mer än vana med suddiga bilder. Njut av låten istället!

Nu börjar ESC-tjatet!

Jaha, nu har jag tittat och lyssnat på alla bidrag i Eurovision Song Contest 2010 och i vanlig ordning är jag besviken efter den första genomgången. Startfältet verkar ju inte alls lika starkt som ifjol eller året innan. Det känns alltid lite tråkigt innan den egna favoriten utkristalliseras. I väntan på det tröstar jag mig med en av de bästa schlagerballaderna genom tiderna:

Melodifestivalfeber!

Oj oj oj, vad spännande det ska bli i finalen! Här har vi redan börjat ladda upp - vi har t.ex. bjudit in våra vänner Ben och Jerry till kvällens drabbning. Jag håller tummarna för Andreas Johnsson, Salem Al Fakir och Anna Bergendahl; den sistnämnda tycks ju dessutom ligga bra till för att utgå med segern.

Jag kommer dock att sakna Neo. Och när man talar om trollen - kanske Neo och Salem Al Fakir är samma person? Eller bröder åtminstone?





Kom ihåg att det var jag som var först med att luska ut detta. Kanske jag borde bli detektiv.
Jag önskar en trevlig schlagerkväll till er alla!

Sista deltävlingen.

Det är bara att vänja sig, jag kommer att tjata om schlager här på bloggen så gott som hela våren...
Igår var det redan dags för sista deltävligen av Melodifestivalen. Jag tyckte bäst om Neo och Anna Bergendahl; den sistnämna gick ju direkt till finalen i Globen medan Neo får brottas vidare i Andra Chansen.
För övrigt anser jag ändå att det som var allra bäst igår var pausprogrammet - ett potpurri av gamla Melodifestivalklassiker. Jag hade hoppats att Tommy Körberg skulle dyka upp med "Judy, min vän", men tyvärr. Jag fick så lov att hålla till godo med "Det börjar verka kärlek banne mig" med Claes-Göran Hederström. Det gick bra det också.

Äntligen har jag dejtat digiboxens hårdskiva.

Helt ofrivilligt har jag hamnat hopplöst efter när det gäller min stora passion, Melodifestivalen. Först NU har jag sett förra lördagens deltävling och man borde väl inte tjata om saker som redan har varit, men jag kan inte låta bli.
Vilken tävling det var i Sandviken! Startfältet var hundra gånger bättre än i Örnsköldsvik, programledarna var toppen, underhållningsvärdet var skyhögt, oj oj oj...
Och ja, nu har jag fullt ut förlåtit Andreas Johnsson för hans musikaliska snedsteg med Carola. Sorry Mr T, men om han friar svarar jag ja!

Och på tal om frieri så ska jag på bröllop idag! Dags att börja förbereda sig så småningom...

Helsinki.

Jaha, nu är jag hemkommen efter min lilla miniweekend i hufvudstaden. Vistelsen har varit trevlig och umgänget högkvalitativt, precis som väntat.

Idag bestämde vi oss för att njuta av det soliga vintervädret genom att ta en promenad. Dessvärre valde solen att gömma sig bakom molnen just då vi var ute, men vi tog iaf ett varv runt Tölöviken. Det var trevligt och uppfriskande, och där fanns många hundar (runt gångstigen alltså, inte i viken...)!

Nu har jag snokat reda på resultaten från Melodifestival-deltävligen i Sandviken och Andreas har tydligen blivit glorious igen. Jag har inte hört nån av kvällens låtar, så jag kan inte ha några åsikter. Det blir att snarast boka in ett möte med min oumbärliga vän - den inspelningsbara digiboxen.

Kvällens huvudbry.

Imorgon blir det tidig väckning, lördagen till trots, eftersom jag ska bege mig till Håååfårss för att umgås med trevligt folk. Nu är frågan: ska man sitta uppe halva natten och titta på kvalitativa tv-program som På spåret och Skavlan från svt play eller ska man gå och lägga sig tidigt...

Jag har även svåra våndor över att jag missar morgondagens deltävling i Melodifestivalen, det förstår ni säkert. Ska Andreas Johnsson repa sig efter det senaste klavertrampet med Carola? Jag får leva i spänning framöver...

Jippii.

Grattis Sverige! Rätt låt vann i första deltävligen, och Salem al Fakir är utomordentligt charmig.

Nu får vi bara vänta och se vad vi bjuds på nästa vecka. Under tiden kan man t.ex. gå ut och promenera i det fina vädret, vilket jag precis har gjort. Jag hade dock klätt mig lite bristfälligt så det blev allt lite kallt om den stackars kroppen.


Kanske jag får värma upp mig med en kopp varmt kaffe...
Trevlig söndag.

Snart börjar det!

De senaste åren har jag stått för det fullt ut - jag är galen i schlager, och speciellt svensk sådan! Därför kommer jag givetvis att sitta klistrad framför TV:n i kväll när Melodifestivalrumban kör igång i Örnsköldsvik. Artisterna har jag inga kommentarer om än så länge, just nu är jag mest intresserad av programledarna. Uppsättningen är minst sagt intressant - en dansant pojkspoling, en utpräglad macho-man och en ruffsig guldlock. Hur Dolph Lundgren passar in i denna glammiga fjolltillställning ska bli ett sant nöje att bevittna...

Trevlig kväll på er alla! Snart ska jag bege mig till Den Lyckliga Staden...