Trögt.

Jag har så många lösa trådar nu att jag inte vet var jag ska börja nysta. Kanske plöja ännu en dammig bok eller artikel ur högen eller varför inte fortsätta korrespondensen (läs: konflikten) med Statistikcentralens eller ÅA:s bibliotek. Allt låter hursomhelst sprittande.


Jag fyller ju år om sisådär en och en halv månad. Då önskar jag mig en färdigskriven gradu. Snälla.

Den omfattande förvirringens entré.

Jag måste medge att jag känner mig lite bortkommen här i Åbo efter att ha varit borta i tre månader. Det välbekanta Gado har invaderats av nittiotalister och det nya ASA-huset är en enda labyrint för en stackars gamyl som jag.

Värst av allt är det nya ämnesbiblioteket. Efter x antal års studier trodde jag mig ha fått någolunda hum om hur bibliotekens mystiska system fungerar, men nu är jag novis igen. Det var ett gissel att hitta böckerna jag letade efter bland alla avdelningar, monografier, serier, kapslar och fack.

Till sist var jag tvungen att gå och gnälla åt personalen. Det är däremot en talang jag genom åren förfinat nästintill fullkomlighet. På den fronten får gulisarna allt ta och slänga sig i väggen.

Klagovisa.

Här sitter jag med gradun framför näsan igen, och jag är nedstämd. Hur kan det komma sig? Tja, förutom det uppenbara - alltså att jag umgås med min gradu - så har jag drabbats av hjärnsläpp och totalt glömt bort vad det var jag försökte förmedla med det avsnitt jag håller på att skriva.
Det enda jag kommer ihåg är att det var nåt rysligt intelligent.
Och det är ju alltid de smarta sakerna man lyckas glömma...

Jag blir allt mer övertygad om att det inte är meningen att jag ska satsa på en akademisk karriär.

Edit: Pling! En halvtimme senare kom Den Stora Tanken tillbaka. Jag ska nog kanske bli professor iaf.

Och så var det ju plikterna...

Jag har inte enbart roat mig hemma i Sandsund, utan även ägnat mig åt mina synnerligen engagerande studier. Här sitter jag i flickrummet och fördjupar mig i bl.a. hypotesen om social gravitation samt det ekologiska felslutet - två rysligt viktiga och totalt obegripliga fenomen som ska ingå i avhandlingen. Genom fönstret har jag utsikt över vår rosa lekstuga, där jag lekte och hade skoj på den tiden då det var länge innan statsvetenskapens teoretiska och metodologiska frågeställningar skulle göra inträde i tillvaron. Ah, those were the days...

Statistikfrälst?

Obs. Varning för absurt tråkigt blogginlägg!

Om man vill uppfylla sina seriösa löften till sig själv om att studera flitigt hela tisdagen är det bäst att man tillåter sig att göra det från sängen.

Jag har alltså spenderat förmiddagen halvliggande med min laptop i famnen och man kan nästan säga att jag varit effektiv.
Jag har åtminstone umgåtts flitigt med min nya bästis, Statistikcentralen, och vår relation börjar så småningom bli varmare i takt med att jag märker att man faktiskt kan finna användbar information på deras www-sidor. När jag tänker efter har jag ju så gott som alltid haft nytta av landets kanske dammigaste institut då jag hållit på med mina sprittande akademiska uppsatser. Jag borde mao kanske vara tacksam över att jag får spendera så mycket tid med mer eller mindre obegripliga diagram och datamatriser.

Jippii.

Vilken tur att jag varit så lat på sistone.
Idag tog jag mig i kragen och gick på handledning, vilket resulterade i att vi skrotade mina graduplaner helt och hållet.
Bara att börja om på ny kula då.

På nåt vis känns det ganska skönt. Nu behöver jag åtminstone inte svära över Ungerns "statistikcentral" (citationstecknen helt befogade) längre.