På besök i Västermalm.

Min gudson Alpha lever och mår. Som ni ser på bilden är han ingen liten hundvalp längre, utan en stor och stark atlet. Alpha och hans matte har nyligen firat sina födelsedagar, så därför avlade vi en liten visit i deras residens under helgen. Alpha underhöll sina gäster på ett föredömligt sätt, även den svårflörtade T var nöjd med besöket. Det kan å andra sidan mattes wienerbröd också ha bidragit till...

Dog-dejt.

Det här är Natta, min vän M:s supersöta beagle. Igår fick jag äran att umgås med denna fröken, och efter en lite trevande inledning tror jag nog att vi två har blivit goda vänner.
Jag tycker mycket om Natta.
Natta tycker mer om leverpastej än om mig.
Fr.o.m. nu hatar jag leverpastej.

Småsaker.

Jag har återvänt till Vasa efter att ha spenderat helgen hemma i Jeppislandet. Där har jag bl.a. umgåtts med 4 riktiga A-klass människor; Alpha, A-bruden, Anna och Alec.
Jag stickade ett par sockor som gåva åt den sistnämnda:

Det stämmer, Alecs fötter är något mindre än T:s dito.

Mungiporna uppåt.

Nåjaa. Sen jag väl kom hit till Åbo har det nog varit värt resebesvären. Helgen har varit finemang med bl.a. heltrevligt damsällskap på lördagen. Minnet av apelsinchokoefterrätten får det fortfarande att vattnas i munnen.
Nu är det dock vardag som gäller. T deklarerar och jag jäser på soffan. För tillfället har vi en dispyt om huruvida vi ska kolla på Lejonens match ikväll eller ej. Själv anser jag att det inte är värt att slösa tid på ett lag som fått pisk av Danmark, men jag befarar att jag drar det kortaste strået i denna tvist. Nåja, jag kan alltid surfa på livsfarliga shoppingsajter istället. Muhuhaa.

Vidgade pubvyer.

I lördags hade vi en trevlig kväll hemma hos M&S. Vi kalasade på hemgjord pizza och ädla drycker, förde intellektuella diskussioner (om bl.a. tv-serier...) samt knäckte den snillerika idén om att gå till den trevliga och välbekanta puben Alvar på en liten drink.
Tyvärr var det mer än packat med folk på ovannämnda ställe, så vi fann det nödvändigt att gå och pröva lyckan någon annanstans. Strax intill Alvar (vid f.d. Zanzibar) finns ett nytt ställe med det lovande (?) namnet The One. Vi klev in lokalen, lade beslag på ett ledigt bord, beställde oss nåt att fukta strupen med och konstaterade sedan unisont att detta ställe var rysligt otrevligt.
Bökigt, bullrigt, skrålande musik och ett klientel som fick mig att känna mig som en stel gammal tant med dille på etiketten. Att drickat var billigt hjälpte inte mycket. Jag lär inte komma tillbaks.

Fast i övrigt var det ju en gemytlig kväll.

Fredagsprogram.

Ikväll ska vi öppna spelskåpet. Om ett tag kommer några goda vänner hit. Huruvida de fortfarande är våra goda vänner när kvällen är slut beror naturligtvis på vem som går segrande ur bataljen.

Själv känner jag mig förstås i form. Fast som vi alla vet är det ju inte viktigast att vinna. Huvudsaken är att man klår Tubbe.

Helsinki.

Jaha, nu är jag hemkommen efter min lilla miniweekend i hufvudstaden. Vistelsen har varit trevlig och umgänget högkvalitativt, precis som väntat.

Idag bestämde vi oss för att njuta av det soliga vintervädret genom att ta en promenad. Dessvärre valde solen att gömma sig bakom molnen just då vi var ute, men vi tog iaf ett varv runt Tölöviken. Det var trevligt och uppfriskande, och där fanns många hundar (runt gångstigen alltså, inte i viken...)!

Nu har jag snokat reda på resultaten från Melodifestival-deltävligen i Sandviken och Andreas har tydligen blivit glorious igen. Jag har inte hört nån av kvällens låtar, så jag kan inte ha några åsikter. Det blir att snarast boka in ett möte med min oumbärliga vän - den inspelningsbara digiboxen.

Tant Johanna hälsar på.

Jag har spenderat några dagar uppe på parentesernas domäner och då var det givetvis läge att inspektera hur min gudson mår. Till min stora förtjusning kunde jag konstatera att jycken utvecklas väl och uppför sig exemplariskt, även om matte försökte insinuera att så inte alltid är fallet...

J & P hade även en sån där jättetjock bok med bilder på sisådär hundramiljoner olika hundraser. Jag konstaterade att jag vill ha dem alla, en slutsats som särskilt gladde Mr T.

Snyft..!

Det slog mig att väldigt många av mina goda vänner numera bor i Helsingfors. En efter en har de droppat av mot hufvudstaden och lilla jag tycks ha blivit kärringen mot strömmen då jag bosatt mig uppe i Vasa-fasa. Det är inget fel på den här stan, men jag har ändå alltid tänkt att jag nångång ska hinna bo i Helsingfors och NU skulle det ju ha passat ypperligt med tanke på hur många bekanta jag har där. Nåja, aldrig vet man vart man virvlar iväg i dansen som kallas Livet.

Alpha the dog.

Tillåt mig presentera Alpha - min nyaste hundvän - som flyttat in hos min kära barndomsvän J och hennes Herr P. Till min enorma förtjusning har jag fått det stora förtroendet att fungera som fadder åt den lille krabaten. Detta hedersuppdrag kommer jag förstås att ta på fullaste allvar.
Givetvis kom jag och valpen mycket väl överens. Det enda orosmolnet var att Mr T också föll Alpha mycket väl i smaken. För att försäkra mig om min enastående popularitet försökte jag plocka fram mina allra mest finslipade lektantsfärdigheter. Nästa gång jag besöker den lille jycken kanske jag får överväga att ta med mig lite hundgodis. Mutor är nämligen den bästa metod jag förmått fundera ut när det gäller att hävda sig i konkurrensen.