Till intresseklubben.

Jag har tagit det piano hela helgen. I fredags tog jag svinsprutan, men ännu har jag varken blivit gris eller sjuk. Hoppas jag seglar igenom detta med endast lite värk i vänsterarmen...
I lördags hade vi besök av vår kära Em och diskussionsämnena var dom gamla vanliga: Putin och andra Pojkar. Vi slängde även ett öga på Euroviisut, men det blev vi sannerligen inte gladare av. Min vana trogen koncentrerar jag krafterna på den svenska schlagerkarusellen och därefter börjar jag vänta på Eurovision Song Contest.
Nu borde jag väl börja tänka på refrängen ifall jag ska inleda måndagen i arla morgonstund. Sprittande akademisk litteratur väntar på skrivbordet, men så borde jag även hinna med lite spring på stan.
Godnatt sömntutor.

Underhållning!

Nej, jag kan inte låta bli att glo på de mest enkelspåriga programmen som kommer på TV. Nu har en alldeles pinfärsk säsong av American Idol dragit igång på Subtv, så mina helgkvällar är räddade...

Anders Bagge i all ära, men mannen nedan är ju ändå kungen av Idol.

Simon Cowell är den elake sanningssägaren, som alltid ruvar på de mest träffsäkra förolämpningarna. Han är fullständigt livsnödvändig i genren förnedringsteve.
...För Idol är ju faktiskt roligast i början då alla galenpannor ännu är med.
Muhuhahahahaaaa..!

Beslutsångest.

Ska man ta svinvaccinet eller ej?
Jag kan inte bestämma mig!

På den goda vägen.

Oh la la, nu tycks jag ha snubblat in på den hälsosamma stigen för omväxlings skull! Jag tog en titt på innehållet i mitt kylskåp och vips hade jag svängt ihop en mumsig tonfisksallad till middag.
Inspirationen att kocka god och näringsriktig mat åt mig själv är inte alltid så stor. Jag börjar ha ganska bra koll på snabbköpens utbud av slirminor (dvs. mikropizzor) om man säger så. Kanske vi skymtar en bättre framtid..?

Innovativ inredning.

Sverige är ju överlag bättre än Finland på att göra TV, tänk bara på Melodifestivalen - årets viktigaste televisionshändelse (så fick jag även det sagt...).
Men när det gäller inredningsprogram är jag beredd att rösta på mina landsmän framom svenskarnas prutthurtiga Äntligen hemma och Sommartorpet. Fenomenet Ernst Kirchsteiger ska vi inte ens gå in på; jag som inte har nåt nervlugnande till hands.
Fyrans Inno kan dock vara riktigt sevärt emellanåt, speciellt sen Marko Paananen byttes ut mot den nya pojkspolingen och hans mamma (?).
Markos idéer var emellanåt lite högtflygande för min smak, fast egentligen är jag bara sur över att hans hus på förra årets bostadsmässa var stängt för allmänheten just den dan då jag var där...

Statistikfrälst?

Obs. Varning för absurt tråkigt blogginlägg!

Om man vill uppfylla sina seriösa löften till sig själv om att studera flitigt hela tisdagen är det bäst att man tillåter sig att göra det från sängen.

Jag har alltså spenderat förmiddagen halvliggande med min laptop i famnen och man kan nästan säga att jag varit effektiv.
Jag har åtminstone umgåtts flitigt med min nya bästis, Statistikcentralen, och vår relation börjar så småningom bli varmare i takt med att jag märker att man faktiskt kan finna användbar information på deras www-sidor. När jag tänker efter har jag ju så gott som alltid haft nytta av landets kanske dammigaste institut då jag hållit på med mina sprittande akademiska uppsatser. Jag borde mao kanske vara tacksam över att jag får spendera så mycket tid med mer eller mindre obegripliga diagram och datamatriser.

Glad måndag.

I januari ska det vara tulpaner; tack M för buketten!

Idag är jag en nöjd kvinna. Jag har äntligen blivit av med mina torra hårtoppar, så nu känns håret sisådär hundra kilo lättare. Dessutom var frissan jag valde ut på måfå en riktigt duktig och sympatisk madame. Jag fick mig en trevlig pratstund, vilket ju hör till alla goda frisörers sidotjänster.

Av denna uppiggande start på dagen blev jag så uppåt att inte ens statistikcentralens tröga hemsidor lyckades få humöret att mulna. Nu ska jag fortsätta studera i samma entusiastiska stil.
I detta tillstånd börjar man ju t.o.m. inbilla sig att gradun ska bli klar nångång...

Ruter fem.

Min smak börjar bli smått förutsägbar. Jag tror jag håller på att ramla ner i en rutig fälla...

Dukat.

Nu ska vi snart ha en liten lördagsbjudning här. Husmor Johanna är i farten - resultaten av mina gastronomiska experiment kan givetvis gå hur som helst.
Därför har jag tack och lov köksmästare T till min hjälp. Dessutom har vi inhandlat en kartong malbec som vi hoppas ska kunna kröna en god måltid, alternativt rädda en katastrof.
Trevlig kväll!

Lördagsmums.

Nåt måste man ju göra för att fira att det är helg. Magen tackar och tar emot.
Och nej, jag ska inte klämma i mig dubbla portioner. Jag har sällskap.

Ååhh..!

Varför är det alltid så oöverstigligt trögt att få fram den?! Om man väl får igång den har man ju dragit över lägenheten på ett ögonblick...

"Bäst före" gick ut för månader sen...

Min s.k. frisyr mår verkligen inte bra. Dessa kluvna hårtoppar borde ha avlivats för längesen, men nu tusan ska deras dagar vara räknade. Imorgon ska jag se till att få ändan ur vagnen och ringa en frisör.

Och alla som tvingats beskåda min uppenbarelse den senaste tiden ropar hurra...

Svårt beslut.

Jag har tre olästa pocketböcker i min hylla! Nu kan jag bara inte bestämma mig för vilken jag ska ta itu med. Ska jag månne kunna plöja en deckare utan att bli alldeles nipprig här i min ensamhet...
Det hörs ju nog underliga ljud på nätterna om man spetsar öronen.

Asa-fasa.

Ho ho, så ser jag att jag via mejl fått inbjudan att delta vid invigningen av det nyrenoverade ASA-huset vid Åbo Akademi. Det blir tal av utbildningsministern och en del annat tjafs. Så synd att jag är klar med mina kurser och således inte får möjlighet att delta i undervisningen i de nya utrymmena. För mig kommer ASA att etsa sig fast i minnet för sina snorgula väggar och den inbjudande lukten av ruttna ägg i korridoren. Så där på tal om nostalgi...

Nostalgi.

Jaha, nu befinner jag mig åter på parentesernas domäner i Sandsund. Den programfyllda helgen är över och nu vore det dags att ägna måndagen helhjärtat åt studier. Hur min gradu ska ta sig ur fosterstadiet är mig fortfarande en gåta.
Hela förmiddagen har jag nämligen varit upptagen med att beundra den fina glasskålen min kära mor har på byrån. Den är från Pentik och går passande nog under namnet Nostalgi.
Då jag ser skålen återkallar jag mina morföräldrars förra hem och de barndomslekar som ägde rum där. Kanske kunde jag piffa upp min nya lya genom att införskaffa den mindre versionen av skålen och fylla den med exempelvis gröna kulor.

Mmmm...!

Detta är vad man kan unna sig om man koncentrerar sina livsmedelsinköp för ensamhushållet till en viss matvarukedja. Då kan man, om man handlar för många pengar, få en sån där 1000 poängs plussa-sedel och få hela fem euro till godo. Generöst!

...Och prima glassutbud har de, minsann.

Min idol.

Här kommer en liten fågel som jag stiftade bekantskap med redan för många år sedan. Det här kallas billig humor, men jag väljer att återse mitt charmtroll med jämna mellanrum eftersom han alltid får mig att gapskratta:

Men vad är detta..?!

Här roar man sig med att surfa runt och kolla in vårens nyheter för fossingarna.
Och vad finner man? En massa platåskor!
Dessa rymddojjor faller mig verkligen inte i smaken; de framkallar nämligen en våg av flashbacks från högstadietiden. Det var då platåer senast var inne (såvitt jag inte missat nån episod i trendsvängarna, vilket är mycket möjligt...).
Då, i slutet av nittiotalet, tyckte jag platåskor var snygga. Jag hade ett par svarta som jag snubblade omkring med på diskot. Blotta tanken på de skorna (och resten av mina outfits som fjortonåring...) framkallar allvarliga skavsår på hjärnan för Tant Johanna.
Den här gången tänker jag alltså låta platåmonstren stå kvar på butikshyllan.

(bianco)


(dinsko)

(nelly.com)

Fast så sa jag visst också om leggings för nåt år sen...

Utomhussällskap saknas.

Jag känner ett dunkande över vänster tinning. Jag vet inte om det beror på att jag suttit och plitat ner nån sida på vad som kanske kan bli en gradu eller det faktum att jag inte varit utanför lägenhetsdörren sedan i förrgår på kvällen. Hursomhelst så vore det dags för en promenad. Det är bara nåt som fattas:

Snyft..!

Det slog mig att väldigt många av mina goda vänner numera bor i Helsingfors. En efter en har de droppat av mot hufvudstaden och lilla jag tycks ha blivit kärringen mot strömmen då jag bosatt mig uppe i Vasa-fasa. Det är inget fel på den här stan, men jag har ändå alltid tänkt att jag nångång ska hinna bo i Helsingfors och NU skulle det ju ha passat ypperligt med tanke på hur många bekanta jag har där. Nåja, aldrig vet man vart man virvlar iväg i dansen som kallas Livet.

Vårplaner.

Puderrosa är definitivt min nya favoritfärg när det gäller kläder; jag har redan hunnit köpa kofta, tröja, topp och klänning i denna nya älsklingskulör. Vårens favoritplagg tror jag kommer att bli kavajen, så nu känner jag m.a.o. för att investera i en puderrosa sådan.
Låter som en bra plan, tycker jag.

Boktipset.

Jag har inte varit särskilt läsande av mig på sistone, åtminstone inte vad skönlitteratur beträffar. Jag har främst umgåtts (lite grann) med akademiska verk med upphetsande titlar i stil med "Modern political ecological analysis" och "Kontext, valsystem och aktivitet". Sprittande så det förslår.

För tillfället har jag dock en trevlig läsupplevelse i.o.m. att jag håller på och plöjer igenom Unni Drougges "Boven i mitt drama kallas kärlek" som jag fick i julklapp. Jag har läst flera böcker av Drougge och hon besitter ett fantastiskt språk och en oslagbar ironi. Mycket läsvärt!
Sen är handlingen i just den här boken ruskigt ledsam och sorglig, men det gör det sällan sämre. Jag är ju känd för att gilla tragedier.

Kokvrån klar.

Här har vi då resultatet av min kamp med symaskinen häromdan. Som ni ser är det inga komplicerade saker, men klåpmästare som jag är lyckades jag förstås göra gardinskappan för kort. Den räckte alltså inte över hela fönstret. Jag hade visst mätt lite slarvigt.
Tack och lov har jag en hjälpsam mor som erbjöd sig sy en ny gardin. Det var tur att hon tyckte synd om mig, för själv hade jag i min vrede knappast orkat sätta mig vid symaskinen på länge.

Nu är det slut på veckan...

- det är dags för fredagsmyyyyys!

Här firar vi fredagskvällen i ljusskenet från min Kivi-samling. Trevlig helg på er.

Blackout

Tillbaka på jobbet idag efter vad som känts som en låååång ledighet. Jag har verkligen kopplat bort allt vad arbete heter; därför var det en utmaning att minnas lösenordet till datorn i morse när jag satte mig vid skrivbordet.


Efter en rejäl genomgång av minnets alla gömmor dök det dock upp till slut. Nu har jag skrivit ner den magiska bokstavskombinationen på en lapp ifall hjärnsläppet är ett faktum fler gånger.

För övrigt är det inte huvudet det varit mest synd om idag, utan tårna. Attan, va kallt det är ute...

Mums.

Det ska väl knappast gå nån nöd på gottegrisen den närmaste tiden. Detta har jag ännu kvar av julklappsskörden. Nu ska jag ha en fortsatt mumsig kväll.

Tadaa!

Jaha, här har vi då min omtalade walk-in-closet, nyinredd och strukturerad. Det här är väl ungefär så glamouröst man kan ha det i min livssituation, hehe. Nu återstår det bara att se hur länge ordningen består. Tyvärr har tidigare erfarenheter visat att jag är utrustad med sällsynt dominanta slarver-anlag. Vet inte varifrån de kommit...

Återgång till vardagen...

Jullovet börjar närma sig sitt slut, imorgon drar jag tillbaks till Vasa och firar min sista lediga dag med att förhoppningsvis få ordning på kaoset efter flytten. Nu har jag nästan en walk-in-closet, så det finns utrymme att fynda lite fina plagg inför våren. Hurra, hurra!

Kanske man hinner med reaslutspurt i helgen...

Raseriutbrott utlovas.

Om ni har svårt att få utlopp för era aggressioner - tag fram en gammal symaskin och sätt igång med nåt litet projekt.
Här är jag nu i full fart med att svära ihop gardiner och annat krafs till min nya kokvrå.

Alpha the dog.

Tillåt mig presentera Alpha - min nyaste hundvän - som flyttat in hos min kära barndomsvän J och hennes Herr P. Till min enorma förtjusning har jag fått det stora förtroendet att fungera som fadder åt den lille krabaten. Detta hedersuppdrag kommer jag förstås att ta på fullaste allvar.
Givetvis kom jag och valpen mycket väl överens. Det enda orosmolnet var att Mr T också föll Alpha mycket väl i smaken. För att försäkra mig om min enastående popularitet försökte jag plocka fram mina allra mest finslipade lektantsfärdigheter. Nästa gång jag besöker den lille jycken kanske jag får överväga att ta med mig lite hundgodis. Mutor är nämligen den bästa metod jag förmått fundera ut när det gäller att hävda sig i konkurrensen.

Ytterligare en förlust.

Farmor somnade in 1.1.2010.

Från att ha haft såväl mor- som farföräldrar i livet har jag nu mist både morfar och farmor inom en kort tid.
Saknaden är stor men störst är tacksamheten över jag fått ha familjens äldre med mig så pass länge som jag fått.
Minnena består.

Gott nytt år.

Här kommer några bilder från vår eminenta nyårsfest och de karaktärsdanande aktiviteter vi uppehöll oss med under merparten av kvällen.
Somliga skulle kanske påstå att det är ociviliserat att förkovra sig i dataspel när det är fest. Jag är beredd att hålla med, men till vårt försvar kan jag meddela att vi även ägnade oss åt mer traditionella nyårsaktiviteter.


På tolvslaget halsade vi skumpa och njöt av fina fyrverkerier.

När det nya året så äntligen var här började den manliga delen av sällskapet oroa sig för hur man ska klara budgeten och ekonomin år 2010. För att lösa gåtan var man tvungna att ta hjälp av Excel. Vid det här laget tyckte jag att det var dags att gå hem.