Jaha, då har man haft bloggpaus igen. Torkan kunde ha fortsatt, men nu har en av mina trogna läsare (den enda?) börjat antyda att det vore dags för en uppdatering. Jag tar till mig responsen och gör genast bot och bättring.
Under påsklovet har jag träffat en hel del goda vänner. Jag har nästan fått en förnimmelse av hur det är att ha ett riktigt socialt liv.
(Sociala människor har inte tid att blogga, ergo: alla bloggare är enstöringar.)Jag har dessutom streckläst
En shopaholics bekännelser och konstaterat att jag har långt kvar till fördärvet. Detta trevliga faktum firade jag med att göra några kontrollerade och förnuftsbaserade inköp idag efter jobbet...
I lördags var jag på 8-års kalas. Det var trevligt. Påsken till ära hade vi äggjakt och gissa vem som hittade sitt ägg sist av alla? Jag, förstås. Jag blev brädad av en tvååring och födelsedagsbarnet själv hävdade att mitt ägg var gömt på det synligaste stället. Jag är värdelös.
Men såvitt jag vet är äggjakt ingen OS-gren så jag kan gott och väl tänka mig att slå igenom inom nån annan sport.
Eller vad tror ni? Nu ska jag fortsätta umgås med mina näsdukar.
Just nu håller jag på och läser Miika Nousiainens helt sanslöst roliga roman Vadelmavenepakolainen. Den handlar om en deppad finne som helst av allt vill bli svensk.
Vi ska ta itu med Dostojevskij lite senare. Kanske imorgon kväll...
Jag har tre olästa pocketböcker i min hylla! Nu kan jag bara inte bestämma mig för vilken jag ska ta itu med. Ska jag månne kunna plöja en deckare utan att bli alldeles nipprig här i min ensamhet...
