Flitens lampa...

..lyser igen.
Nu har jag börjat förverkliga mina löften om skärpning på studiefronten. Har släpat mig till bibban och försöker gå igenom litteratur och räkna ut i vilket skede jag befann mig när jag sist övergav graduprojektet. Hittills går allt ganska bra, jag måste bara ta en liten paus framför datorn för att ögonlocken inte ska falla ihop.

Man kunde ju hoppas på att man i något skede skulle uppnå nån slags sund entusiasm över det man håller på med. I mitt fall kan dock såna förväntningar te sig något orealistiska.

Nåja, men jag kämpar på.

Nu händer det...

Söndagen är räddad - vi har startat upp stenåldersdatorn. Den är överraskande pigg hittills, men så har den ju också fått vila ett halvår. Nu ska vi se vad vi hittar för trevliga gamla minnen...

Äntligen.

Imorgon ska det bilas ner till Åbo. Jag har saknat allt utom ÅAB.
Det känns som miljoner år sen jag träffat mina Åbo-vänner, sovit i min nya säng, gått på yoga. Snart är jag tillbaks i gängorna igen.
Det ser för övrigt ut som om jag får den tvivelaktiga äran att flytta ännu en gång här i Vasa. Mitt kontrakt på lägenheten går ut vid årsskiftet och jag har fått åtminstone ett muntligt löfte om fortsatt jobb in på vårkanten.
Mao kan jag forma mig framtidsplaner för några månader till, det känns prima. Jag är ändå ganska förvånad över hur god vän jag har blivit med den ovisshet som präglat livet på sistone. Man ska aldrig tro man vet allt om sig själv.

Min inspirerande omgivning.

Vasa.
November.
På väg till jobbet.






Vasa.
November.
På väg hem från jobbet.





Finns det nåt bättre än Finland så här års? Jag tror det.

Och på tal om att inte studera...

...så håller stickivern i sig fortfarande. Jag vet inte hur många par sockor jag har stickat i höst; jag har nämligen flera på gång samtidigt. Tyvärr blir mina sockor inte lika fina som mommos, men så har jag heller inte 50+ års erfarenhet inom området. Man får tolerera lite rådd och konstigheter här och där, det är ju användbarheten som räknas. Jag provade även på mönsterstickning men dessvärre utan framgång. Den fot som skulle ha passat de sockorna hade jag fått leta en livstid efter...

Sent ska syndaren vakna...

Nu har studieångesten slagit till på allvar. Jag bor ett stenkast från bibban i Vasa och skulle ha all tid i världen att sitta där och plugga om kvällarna. Jag har inte lagt ett strå i kors på gradun de senaste tre-fyra veckorna. Innan dess har aktiviteten inte heller varit nåt att skryta med.
Det har gått alldeles utmärkt att ha ett deltidsjobb och därigenom känna att man åtminstone åstadkommer nånting, sen kan man med gott samvete chilla veckans övriga fyra dar.

Det får bli ändring nu. Fr.o.m. nu ska varje måndag och tisdag spenderas i en läsesal nånstans. Man bör inse när det är dags att ta sig i kragen.

Lite till önskelistan:

Det blir väl jul även i år. Jag har varit så snäll, så jag borde ha gjort mig förtjänt av följande:

Äntligen bor jag i ett husbolag med ordning och reda.

Även om jag själv kanske inte motsvarar idealbilden av Den Perfekta Hyresgästen, så är jag rena drömmen jämfört med de grannar jag haft i mina senaste lägenheter. Det har varit skrik och skrän på nätterna, slocknade fyllon i trapphuset, kroppsvätskor och andra otrevliga grejer som flugit in på min balkong, och listan kunde fortsätta...
I mitt nuvarande bostadshus är det dock lugnt och skönt, vilket kanske förklaras av de utförliga förhållningsregler som finns nere vid ingången:

Det kunde lika gärna vara jag:

Länge sen sist...

Det känns att man befunnit sig här på slätterna ett bra tag nu, jag saknar mitt kära Åbo.
Vistelsen i Österbotten kommer dock att fortsätta ett tag till; idag åker vi ner till Vasa och återvänder hit till hemtrakerna på torsdagkväll. Under helgen finns jag också här hemma, men efter det borde man nog börja fundera på att ta sig ner till studiestan igen. Det är ju snart lillajul...

Lite om livet och döden.

De senaste dagarnas virrvarr av känslor är ingenting jag har lust att vräka ur mig här på bloggen, men undantag av några små konstateranden jag gjort på sistone:

Jag är oerhört glad över att jag haft just den morfar jag haft. Han förblir en förebild trots att han inte längre är här. De goda minnena finns kvar så länge jag lever.

Jag är också väldigt glad och tacksam för alla de underbara människor jag har runtomkring mig i mitt liv. Ni är fantastiska.

Whoohooo...

Nu ska jag på skördefest och slå klackarna i taket! Ni må tro att jag skördat flitigt i år, jag som inte ens vet skillnad på de fyra sädesslagen...

Men det gör inget, på med outfiten och iväg på en fördrink.
Trevlig kväll på er alla.

Help me out.

Jag är ganska duktig på att göra saker svårt för mig. Ett exempel är när jag ska shoppa och har fått en utförlig inre bild av hur det jag söker ska se ut. Nu har jag kommit på att jag behöver en varm, mysig, stickad kofta i höst- och vinterrusket. Min inre bild gör dock att kraven på koftan är ruskigt specifika:

• den ska vara lång och grovstickad
• den ska gå att knäppa, helst omlott
• den ska vara grå eller mörkgrå
• den ska vara lite rundad nertill
• den ska ha långa ärmar, inte 3/4 eller korta
  

Mao ska den vara nånting av en kombo av dessa koftor. Ifall nån med koll på utbudet i Vasa eller Åbo vet var jag kan hitta en dylik kofta, let me know.
...Sen vore det ju trevligt med en snäll prislapp, jag vann ju som sagt inget på stryktipset.

Ajdå.

I ett tillstånd av (tillfällig?) sinnesförvirring förra veckan bestämde jag mig för att satsa på spel.
Någon lottorad blev det inte, potten var ju bara sisådär hundra miljarder euro. Istället drog jag en rövare och tippade fotboll tillsammans med grabbarna på jobbet. Alla som känner mig vet att jag kan ungefär lika mycket om fotboll som om kvantfysik.

Jag litade dock på min tur och väntade mig givetvis 13 rätt. I min barndom vann jag alltid (så vitt jag minns...) på lotteri och på de enarmade banditerna på sverigebåten, så det tycks ju finnas belägg för att jag är en Alexander Lukas. Med god tur krävs ingen talang, tänkte jag och kände redan hur vinsten var så gott som bärgad.

Resultatet då?
Fem rätt.
Näst sämst av alla på jobbet.
Men jag slog en inbiten fotbollsfantast. Alltid något.