torsdag 1 oktober 2009

Ett hårt liv för en som bara behöver bekymra sig om sig själv.

Mina veckorutiner börjar så småningom bli inkörda.
Jag tar mig till Åbo på fredagar efter jobbet och spenderar sedan helgen där under kravlösa former. På måndagar och tisdagar låtsas jag arbeta på min gradu och har åtminstone lite ångest över de ynkliga prestationer jag åstadkommer i studiehänseende.
På onsdagar är jag tillbaka i Vasa och lyckas trots obegriplig trötthet ta mig till jobbet i arla morgonstund tre dagar i följd. Eftersom det på fredag åter är dags att sikta mot Åbo direkt efter jobbet blir det torsdagskvällarna som ter sig något stressiga för den stackars gör-inget-förrän-i-sista-minuten-dam jag erkänner att jag är.
Det är nämligen på torsdagskvällarna man bl.a. borde tvätta, städa och packa sin lilla kappsäck.
Tyvärr tycker jag det är mycket trevligare att ligga under filten och mumsa på överbliven choklad.
Nåja, väskan lär väl bli packad så sent att det tidigare nämnda begreppet obegriplig trötthet får en ny innebörd imorgon bitti när nattsömnen reducerats till ett minimum.
Det är tufft att vara självbestämmande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar