Krya på mig.

Farbror doktorn gav mig medicin och sjukledigt. Nu ska jag spendera resten av veckan under filten och vänta tills eländet ger med sig. Inte så sprittande direkt.

I stunder när man riskerar att drabbas av självömkan kan man ju fördjupa sig i värre människoöden än ens eget. Jag kan tänka mig att den här boken skildrar upplevelser som antagligen är jobbigare än en segdragen influensa:

Eller vad tror ni? Nu ska jag fortsätta umgås med mina näsdukar.

Tyck synd om mig.

Mitt liv har inte varit så mysigt på sistone. Tänk er den där gubben i reklamen som sitter och snorar på sitt kontor och hela rummet badar i näsdukar.
SÅN är min tillvaro just nu.
Och så har det varit i tre veckor, mer eller mindre.

Jag tror bestämt jag ska googla numret till doktorn nu.

Självplågaren.

Det är måhända smått ofattbart att man efter en kämpig session med gradun väljer att utsätta sig för den här mannen:
Jag börjar misstänka att jag egentligen var ämnad att bli fakir. Kanske jag borde be om ett utlåtande av Dr Phil. När allt kommer omkring - He's got thirty years of experience...

Underbara halka.

Mario Kart i all ära, men i verkligheten är det inte alltid så lätt att ta sig fram på fyra hjul...

Idag slirade jag fast mig ordentligt i uppförsbacken vid korsningen Stora Långgatan - Vasaesplanaden. Jag kom mig verkligen inte ur fläcken, och bilkön bakom mig blev längre och längre...

Behöver jag påpeka att situationen inte kändes särskilt mysig? Det är möjligt att jag uttalade en del förbannelser över gatan, bilen och min egen körförmåga.
Då jag var med i scouterna (för sisådär 15 år sen...) lärde jag mig att man ska möta svårigheter med ett gott humör; i det här fallet levde jag inte riktigt upp till den devisen.
Tack och lov kom föraren i bilen bakom till undsättning. En liten knuff i baken på Opeln, sen var jag igång igen. Puh. Och hurra för hjälpsamma medmänniskor.

Hädanefter borde jag kanske hålla mig till TV-spel.

Bekymmersfritt?

Jag har återupplevt barndomen. I helgen har jag fördjupat mig i såna aktiviteter som egentligen är ämnade för individer som ännu inte lärt sig läsa och skriva:

Ifall detta sinnestillstånd håller i sig blir det så gott som OMÖJLIGT att skriva gradu imorgon. Kanske man skulle satsa på snöbollskrig istället...

Livstecken.

Jaha, så lyckades jag överge bloggen igen. Ajabaja, så här beter sig inte ett proffs.

Dessvärre(?) har jag på sistone koncentrerat mina ansträngningar på livet utanför webben. Under julllovet har jag exempelvis träffat en hel drös med roliga typer irl:

• Aija, Alec, Alpha, Anna, Anne, Anton, Benny, Birgit, Börje, Catzen, Daniel, Darren, Emma, Fanny, Freddi, Gun, Guy, Hans, Heidi, Håkan, Ida, Ivan, Jeanette, Jenny, Jenny, Johan, Johanna, Jonas, Jose, Kakan, Karin, Lina, Maja, Maj-Britt, Malena, Marcus, Margaretha, Marina, Mikaela, Mikki, Niklas, Patricia, Peter, Philip, Saara, Sara, Simon, Sophie, Stella, Susanne, Sören, Tinja, Tom, Ulrica, Ulrika samt en liten tös som ännu var namnlös (+ alla jag glömt...)

Givetvis borde jag ha fotodokumenterat alla dessa möten och lagt upp materialet på bloggen, men tyvärr - jag är ju ingen proffsbloggare.
Under år 2011 ska jag dock försöka upprätthålla denna amatörblogg, vilket innebär att uppdateringar kommer att ske med jämna mellanrum. Så snälla ni, överge mig inte riktigt än!

Dagens pinsamma erkännande.

Tills för en minut sen hade jag inte den blekaste aning om vem den där Justin Bieber är, som det flamsas om i tid och otid. För att råda bot på min okunskap surfade jag en sväng via Youtube.

Nu är jag i högsta grad medveten om hur skönt det har varit att vara totalt insnöad.