The Big Day.

Ikväll ska jag se på Grande Finale i sällskap av andra schlagernördar. Jag har inhandlat fem burkar gräddfil och fem olika dippåsar för ändamålet.

Jag tror det blir en bra kväll. Jag hoppas nog på Tyskland.

Mellanrapport.

Nå jå jå. Första semin var väl inte direkt lysande, och jag tror och hoppas att kvällens show blir bättre. De svenska kvällstidningarna tog fram storsläggan efter tisdagens lilla föreställning, och som på beställning tycker läsarna att Eurovisionen är så dålig att den borde läggas ner.

Alltså jag blir mörkrädd. En nedläggning av Eurovision vore en katastrof av gigantiska mått; jämförbar med askmolnet, den ekonomiska krisen i Grekland eller indragningen av SunIce's päronstrutar med kinuski. Ett fruktansvärt scenario.

Förresten ska Eurovision innehålla en del galna, värdelösa, idiotiska, meningslösa och efterblivna bidrag. Det hör liksom till konceptet. Ta t.ex. en titt på Nederländernas framförande ikväll.

Mycket nöje och förströelse.

Det är dags.

Ikväll börjar då spektaklet. Planen är att följa semifinal 1 från Vasa, så nu gäller det att planera hemresan från Åbo så att man hinner bänka sig framför TV:n innan tävlingen drar igång. VR har ju visat sig alltför opålitligt, så i eftermiddag satsar jag på bussen och hoppas tidtabellen håller.

Trevlig schlagerkväll till samtliga.

Heja Lena!

Tyskarna är väldigt ojämna i schlagersammanhang. De senaste åren har de bjudit publiken på såväl fantastiska som katastrofala bidrag, men i år har Tyskland fått in en riktig fullträff.

Lena Meyer-Landrut är ett ungt stjärnskott på blott 19 år. Hennes "Satellite" har redan toppat listorna i hemlandet, och efter Eurovision kan jag tänka mig att framgången fortsätter. Jag gillar allt som har med Lena att göra; låten, rösten och utstrålningen. Det blir alltså att hålla tummarna för Deutchland på lördag. Och nej, jag ser inga likheter mellan Lena och Amy Diamond.

Lyssna på "Satellite" här.

Vem vinner..?

Självklart ska man spekulera om den saken. Jag tror att vinsten i årets Eurovision Song Contest står mellan fyra bidrag - nämligen Israel, Tyskland, Norge och Armenien. Två av låtarna hör dessutom till mina personliga favoriter, och dessa kommer att föräras varsin presentation på bloggen.

Vi börjar med Israel. Där borta tar man Eurovision på största allvar; Knesset har nämligen bestämt vilken låt som ska få tävla i Oslo. Jag undrar minsann hur resultatet skulle bli om vi i Finland lät riksdagen utse vår eurovisionsrepresentant. Kanske Mikko Alatalo fick åta sig uppgiften?

Hursomhelst, i Israel har man lyckats väl med nomineringen. I normala fall är jag ganska allergisk för allt vad ballader med hjärta och smärta heter, men när Harel Skaat sjunger smälter t.o.m. min oromantiska själ. Jag blir rysligt berörd, trots att jag inte har en aning om vad låten handlar om. Få se hur långt det räcker i tävlingen.



Följande favorit presenteras senare. Vem kan det då vara? Nu får ni hållas på halster.

Det börjar dra ihop sig...

Kära vänner. Nu blir det schlageryra på bloggen, det är faktiskt hög tid. Mina personliga favoriter har börjat utkristalliseras, och här följer en av dem. Spanien skickar i år ett tokbra bidrag, som faller mig helt i smaken. Men ni som tycker annorlunda - oroa er inte. Den här låten kommer inte att vinna.



Bosnien&Hercegovina bjöd på en liknande freakshow år 2008. Den låten var absolut bäst det året, så ifall ni glömt bort den förtjänar minnet att uppfriskas. Kvaliteten på detta videoklipp är verkligen inget vidare, men ni som följer denna blogg är ju mer än vana med suddiga bilder. Njut av låten istället!

The Ultimate Svett Experience.

Det är inte så mysigt att dammsuga när det redan innan man sätter igång är +28 grader i lägenheten. Att släppa in frisk luft hjälper föga, det är ju nästan lika hett ute.

Fast tro inte jag klagar på vädret...

Belöningen.

Efter dagens idrottsliga kraftansträngning kunde man med gott samvete unna sig lite chill på stranden. Idag invigdes alltså beachsäsongen och det underbara vädret gav verkligen mersmak. Livet är härligt.

Dagens duell.

Idag har jag och Herr T haft en sportslig batalj på minigolfbanan. I dylika situationer är min målsättning alltid likadan: det viktigaste är inte att vinna, huvudsaken är att man klår Tubbe. Dessvärre fick jag se mig besegrad denna gång, hejda er förvåning.
Om man studerar bilden ovan kan man dock konstatera att banan inte var alldeles lättspelad. Bastanta pjäser mitt i skottlinjen är inte alldeles lätta att hantera, åtminstone inte för en glad amatör.

Otursdrabbad.

Sol, sol, sol och högsommarvärme! Trots att jag tvingades jobba igår hann jag njuta av det underbara vädret och fira med lösglass. Dessvärre började det regna precis när jag hunnit betala för min strut. Även idag visade vädret upp sig från sin bästa sida, så jag gjorde ett nytt lösglassförsök. Igen kom det några regndroppar på min goda glass.

Fast det krävs mer än såna petitesser för att få mig på dåligt humör just nu.

Hmm...

Ska man falla för maxiklänningstrenden eller ej? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om detta fenomen. Bilden är från Asos, där utbudet på alla sorters blåsor för övrigt inte går av för hackor. Men alltså maxiklänning - hiss eller diss?

("hiss eller diss" - kära nån vilket töntigt uttryck. Det måste helt enkelt vara nåt jag snappat upp från de otaliga skräptidningar jag överkonsumerat under mina senaste tågresor...)

Mungiporna uppåt.

Nåjaa. Sen jag väl kom hit till Åbo har det nog varit värt resebesvären. Helgen har varit finemang med bl.a. heltrevligt damsällskap på lördagen. Minnet av apelsinchokoefterrätten får det fortfarande att vattnas i munnen.
Nu är det dock vardag som gäller. T deklarerar och jag jäser på soffan. För tillfället har vi en dispyt om huruvida vi ska kolla på Lejonens match ikväll eller ej. Själv anser jag att det inte är värt att slösa tid på ett lag som fått pisk av Danmark, men jag befarar att jag drar det kortaste strået i denna tvist. Nåja, jag kan alltid surfa på livsfarliga shoppingsajter istället. Muhuhaa.

Min förträffliga fredagkväll.

Det lilla tågtrafikbolaget i vårt land har lite svårt med tidtabellerna för tillfället. Igår tog jag sexans tåg ner till Åbo och efter att ha häckat en timme i Seinäjoki och ytterligare 1½ timme i Tammerfors kom jag fram till Åbo med buss kl. kvart före två i natt, endast tre timmar försenad. Ni må tro att humöret var på topp.

Nu har jag från bussfönstret fått skåda metropoler som Humppila och Loimaa ur helt nya perspektiv. Tack VR, men jag kunde gott ha tänkt mig att gå på sightseeing nån annan gång. Försök i fortsättningen måna om era stamkunder på nåt annat sätt.

Glassigt.

Här följer ytterligare skamlös reklam. Eftersom jag ägnar kolossal tid och ansträngning åt mitt favoritlivsmedel - glassen - så finner jag det inte mer än rätt att jag delar med mig av min sakkunskap. Dessa smaker är värda varje investerad cent:

1. Ben & Jerry's Fairly Nuts. Så här smakar perfektion! Hundra miljarder poäng.
   
2. Pirkka Parhaat´s Pähkinäyllätys. Fullkomlig. Absolut toppbetyg!
   
3. Aino Ihana Maitosuklaa. Glufs. Innehåller delikata chokladbitar. Stor förpackning som med god tur räcker hela kvällen...
4. Pirkka Parhaat´s Mansikkajuustokakku. Hälsosam (innehåller bär!), smarrig, Blixtens favorit (?!)...
5. Carte d'Or Texas Pecan. Inte lika fantastisk som nr 1 och 2, men duger gott som skrovmål.
6. Ben & Jerry´s Half Baked. Innehåller det mesta ur mumsighetskategorin. Mycket maffig.

Såja! Tag nu till er Johannas finfina råd, kära läsare. Marsch iväg till närmaste glassdisk!

Störningsmoment.

Jag har försökt studera flitigt hela dagen, men kan jag hjälpa att jag snubblar över nödvändiga nörderier stup i kvarten? Man tvingas ju fördjupa sig.

Wappen avklarad!

Det blev en riktigt lyckad Valborg. Solen och värmen behagade närvara även på Vårdis - jag kunde t.o.m. ha vårkjolen och kavajen! Efter att vi hört Brahe Djäknar sjunga in våren och minglat runt lite i mössregnet fann vi vår väg hem till kära K och N, där partajet fortsatte ända fram till småtimmarna.

Vi ser ju rysligt prydliga ut på bilden här intill, och givetvis var vårt uppförande oklanderligt under hela kvällen. Skumvin har ju som bekant den effekten, att det gör en genuint sofistikerad. Jag tror Magdalena Ribbing håller med om det.