Radikala åtgärder.

...eller snarare nödvändiga sådana, med tanke på temperaturen för närvarande.
I denna ljuva sommartid får allt byxbenen åka av.

Jag hurrar för det fantastiska vädret. Hurra, hurra, hurra!

Bänkidrott.

Trots mitt modesta fotbollsintresse hamnar jag ibland mitt i smeten. Så skedde senast igår när vi fann vår väg till den relativt nya sportbaren i Jeppistown. Klientelet skrek sig hesa för England - själv visade jag min support genom att inta en portion Fish n'Chips.

Nya bekantskaper.

På midsommarafton sov vi över hos Elof. Han var sååå snäll och gästvänlig. Under hela natten jagade han bort flugor, allt för vårt välbefinnande. Det enda han inte gillade var att fotograferas, men den skarpsynte kan ju notera att kissen matchar inredningen i sitt hem.

Hurra!

Idag kammade man ju då hem vinsten i lotteriet. Lämpligt nog har vi visst lite midsommarfirande framför oss.

Trevlig helg, alla.

Självförakt.

Jag har gormat hela kvällen. I en halv evighet har jag försökt komma över ett obehagligt litet programpaket till min dator, nämligen Microsoft Office 2007. Jag har botaniserat bland både lagliga och olagliga metoder (tro det eller ej...), och trodde att lyckan var gjord när jag via jobbet kom över en billig licens. Bara att ladda ner från nätet, några klick och sen kan man skriva klart gradun i ilfart.

Dessvärre gick det inte särskilt enkelt, och förklaringen ligger väl i mina urusla teknologiska färdigheter. Vad jag har förstått har nedladdningen gått som en dans för alla andra på jobbet, vilket också tyder på att stackars jag är hopplöst inkompetent.

Nåja, några svordomar senare finns nu det jäkla programmet installerat på datorn.
Tyvärr är jag alldeles för sur för att ta tag i gradun.

En stilla undran.

Hur kan man tycka att ett ynka litet kronprinsessbröllop är för magstarkt, patetiskt och konstlat för att visas på TV, när vi stått ut med cirka sju miljarder säsonger av The Bachelor..?

Ifall nu nån brukar scrolla nedåt...

Jag tänker på ert välbefinnande, kära läsare. Därför skriver jag nu ett lala-inlägg, bara för att den där hemska bilden av mig då jag var arg på handväskan ska hoppa över till nästa sida.

Lalalalalala.

Puh. Då var det över.

Dagens reklam.

Riktigt lycklig blev jag när jag insåg att svt sänder Cleo i repris denna sommar. Jag hade nästan glömt bort denna serie, så vilken tur att jag fick chansen att återupptäcka den! Missa nu för allt i världen inte detta guldkorn.

Finns att skåda på nätet för oss som hankar oss fram utan sveriges tv.

Sent ute.

Det slog mig att jag är bjuden på ett bröllop i Stockholm i helgen, och jag har fortfarande ingen klänning! Där kommer att vara ganska många blåblodiga gäster, så det gäller att se helrätt ut. Kollade in de mest extravaganta blåsorna på Asos...månne det går att få en ultrafast delivery till lördagen..?

Den röda kreationen vore kanske inte så dum..?

Förnuftets seger.

Jag tror jag har mognat. Det har hänt att jag spanat in ett plagg i nån affär, känt mig köpsugen och sedan tänkt "stopp där, det där säkert vänta till rean". Idag började H&M's sommarrea, och jag köpte två toppar som jag spanat in tidigare. Det är vad jag kallar smart och övervägd shopping. Klirr i poängkassan.

För övrigt så inser jag att innehållet i bloggen inte är så rysligt intellektuellt för närvarande, men om det är nån som är trött på ytligheter och tycker jag ska komma med en djuplodad analys om den moderna demokratins problem, så är det förstås bara att ryta till.

Ros istället för ris.

Nu har allt förståsigpåarna varit lite väl elaka. Efter att ha sett Sex and the city 2 denna afton är jag positivt överraskad. Alla fyra kvinnsen var lika bedårande som vanligt - Ok, Samantha var kanske lite stram i fejset, men hon var åtminstone lika underhållande och "naturlig" som hon brukar. Många poäng.

Det händer saker.

Jag har bytt telefonanslutning och varit utan sändning halva dan. När jag sent ikväll fick mitt nya sim-kort upptäckte jag dagens bästa: min kära vän Anna har fått en liten son!

Hurra! Jag är Tant Johanna fr.o.m. nu!

Nåt som inte stämmer.

Lite yr blir man ändå av nya rutiner. I normala fall ligger gratisblaskan Vaasan Ikkuna på hallmattan när man kommer hem efter veckans första jobbdag. Det betyder att man kan underhålla sig med den utomordentliga spalten "Ruusut & risut" som kvällslektyr.
(Är detta månne det ultimata tecknet på tantifiering?)

Dessvärre är det ju inte onsdag idag, så jag får klara mig utan Ikkuna. Det blir att hålla tillgodo med nån roman istället och kanske - ve och fasa - bli så uppslukad av litteraturen att nattsömnen tar stryk.

Sov gott, ungdomar.

Upprörd!

Så här osmickrande ser en riktigt förbaskad kvinna ut.

Hur blir man då såhär grinig? Nå, man inleder dagen med att upptäcka att ens relativt nya väska, med bara några månader på nacken, gått och svikit en. Handtaget hade visst lossnat - så går det tydligen när man kör med budgetshopping.

Kanske man borde spara några år istället, för att sen (på sin 98-årsdag...) ha råd med en riktig dyrgrip till märkesväska, med vilken det förhoppningsvis följer nån slags kvalitet.

Boven i dramat.

Grannarna har tur.

Imorgon är det måndag och jag ska undantagsvis till jobbet. Det betyder att jag inte kan ägna halva natten åt att leka rockstjärna med min nya leksak på full volym.

Jag hade glömt att Guitar Hero är starkt beroendeframkallande.

Överlevnadsåtgärder.

Det kommer att vara fotboll på teve en månad framöver. Ute regnar det, så nåt strandliv är inte att vänta. Tack och lov har jag haft förnuftet att investera i nåt som gör att min fritid är räddad åtminstone ett tag framöver:

Jippii.

Jag är en lycklig kvinna, med fina vänner. De gav mig nämligen en biljett till en konsert med fantastiske Salem Al Fakir, som av allt att döma är min blivande make. Genom att gå på hans keikka kommer jag närmare ett frieri.

(Ifall Salem verkligen slår till ger jag Tubbe tillstånd att trösta sig med Madde Bernadotte.)

I Finlands djupa skogar...

Nu har jag varit och pejlat läget i Tavastehus, vilket gjorde mig trött och mätt. På tisdagskvällen bjöds vi på middag vid slottet, och det kändes som om jag slukade hela medeltiden - bl.a. kalvdans, bondost, sill, potatislåda, fläsksås, pirog med buljong, nyponsoppa, nötstek, bönpuré och pepparkakor. Dagen efter for vi till en glassfabrik, och jo, man fick äta så mycket man ville. Läget är fett för närvarande.

Festligt.

Sommaren är festernas årstid; det ordnas bröllop, examensfester, grillpartyn och vem vet vad. Vid dylika tillställningar hör det till att ta med sig en present, men hur tusan vet man vad man ska köpa?

Knappast har nån missat att vi har ett kungligt bröllop på intågande i vårt västra grannland. Vickan och Daniel har redan fått ta emot en hel del presenter, så jag forskade lite i vad dessa gåvor har bestått av - i hopp om att få idéer för egen del. De här presenterna, om några, borde väl ligga i tiden och betraktas som lyckade.

Här följer exempel på några gåvor det blivande brudparet fått ta emot: en dalahäst, ett utedass, en lekplats i Västerås, ett porträtt av prinsessan Lilian, ett överlevnadsläger i Ludvika samt hundratusen bin.

Bzz...vilken av dessa fantastiska grejer månne lämpar sig bäst för de jag ska uppvakta?

En erfarenhet rikare.

Idag trotsade jag min egen natur, jag var nämligen modig. Jag följde med kollegorna på lunch till det nyöppnade sushistället på Handelsesplanaden. Tyvärr höll det våghalsiga sinnestillståndet inte längre i sig när det var dags att beställa, så nån sushi blev det inte för min del. Jag satsade istället på en kycklingrätt, dock med ett japanskt namn som lät synnerligen aggressivt.

Jag kan berätta att lunchen var riktigt god, när den väl serverades efter fyrtiofem minuters väntan. Vid det laget var jag dock väldigt ledsen över att ha slösat dyrbar lunchtid åt att rulla tummarna, så jag hade verkligen lust att säga restauranginnehavarna ett sanningens ord. Tyvärr fanns det inte en tillstymmelse kvar av mitt (inbillade) mod, så fegisen Johanna betalade snällt för maten och log artigt åt servitrisen.

Vid närmare eftertanke är det nog bara hjärtlösa typer som skäller ut söta och artiga asiater.