
Jag kan berätta att lunchen var riktigt god, när den väl serverades efter fyrtiofem minuters väntan. Vid det laget var jag dock väldigt ledsen över att ha slösat dyrbar lunchtid åt att rulla tummarna, så jag hade verkligen lust att säga restauranginnehavarna ett sanningens ord. Tyvärr fanns det inte en tillstymmelse kvar av mitt (inbillade) mod, så fegisen Johanna betalade snällt för maten och log artigt åt servitrisen.
Vid närmare eftertanke är det nog bara hjärtlösa typer som skäller ut söta och artiga asiater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar