De senaste dagarnas virrvarr av känslor är ingenting jag har lust att vräka ur mig här på bloggen, men undantag av några små konstateranden jag gjort på sistone:
Jag är oerhört glad över att jag haft just den morfar jag haft. Han förblir en förebild trots att han inte längre är här. De goda minnena finns kvar så länge jag lever.
Jag är också väldigt glad och tacksam för alla de underbara människor jag har runtomkring mig i mitt liv. Ni är fantastiska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar