Jag är trött och borde krypa till kojset, men här sitter jag och glor på en nervkittlande Beck-film - enbart i syfte att skrämma upp mig själv, så att jag antagligen förlorar nattsömnen. Jag vet, jag borde skärpa mig. Big time.
Jag hade aldrig tänkt börja vända ut och in på mig själv i offentligheten genom att starta en blogg - nu har jag kommit på andra tankar och lämnar ibland några små fotspår efter mig här.
För tillfället lever jag ett rätt så rotlöst liv med tillfälligt boende och jobb i Vasa, pojkvän och oavslutade studier i Åbo, samt vänner och bekanta utspridda på diverse orter. Mycket tid går åt till att ränna fram och tillbaka, men hittills vantrivs jag inte alls.
Framtiden är oviss, och det är väl det som gör den intressant. Jag lever för att lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar