Klagovisa.

Här sitter jag med gradun framför näsan igen, och jag är nedstämd. Hur kan det komma sig? Tja, förutom det uppenbara - alltså att jag umgås med min gradu - så har jag drabbats av hjärnsläpp och totalt glömt bort vad det var jag försökte förmedla med det avsnitt jag håller på att skriva.
Det enda jag kommer ihåg är att det var nåt rysligt intelligent.
Och det är ju alltid de smarta sakerna man lyckas glömma...

Jag blir allt mer övertygad om att det inte är meningen att jag ska satsa på en akademisk karriär.

Edit: Pling! En halvtimme senare kom Den Stora Tanken tillbaka. Jag ska nog kanske bli professor iaf.