Fruktlöst tidsfördriv.

Man behöver inte sitta särskilt länge med gradun framför näsan innan man kommer på en hel del icke-studierelaterat som måste göras.
Som att kolla in skoutbudet på nätet till exempel.

Denna aktivitet kunde jag dock ha klarat mig utan. Jag borde ha erinrat mig om att jag ofta blir trumpen av att kolla på skor. Varför ska det just nu krylla av nitar överallt och varför kan klackarna inte vara lite lägre, alla behöver inte femton centimeter under hälen för att vara resliga.

Jag vet, jag är gnällig och tantig.

Trögt.

Jag har så många lösa trådar nu att jag inte vet var jag ska börja nysta. Kanske plöja ännu en dammig bok eller artikel ur högen eller varför inte fortsätta korrespondensen (läs: konflikten) med Statistikcentralens eller ÅA:s bibliotek. Allt låter hursomhelst sprittande.


Jag fyller ju år om sisådär en och en halv månad. Då önskar jag mig en färdigskriven gradu. Snälla.

Underverket.

Nåja, nu funkar bloggen igen och jag måste ju förstås delge er bilden av mirakelbilen jag tjatade om i förra inlägget. Om inte annat så för att höja machofaktorn.

Det kan hända att detta vidunder redan är en superkändis i Vasa, men vi nyinflyttade är ju alltid lite bakom flötet. Hursomhelst, jag diggar Ladan. Stenhårt.

Är det jag som missförstått nåt nu igen..?

Alltså nu är det lite sura miner här. För tillfället syns det inga bilder vare sig på min eller några andra blogger-bloggar. Vad är det här, vems är felet, hur länge ska det vara såhär och varför..? Det är inte utan att man blir på bajsigt humör...

Jag hade ju tänkt glädja alla med en bild som jag tog av en hutlöst snygg bil. Herr S går nämligen och drömmer om ett eget vrålåk och därför brukar jag komma med många seriösa förslag. Den här gången var det en stilig röd Lada (modell "inte-gjord-igår-direkt") med en ultratjusig gunghäst på taket. Helheten var oslagbar i mitt tycke, och jag tror att han med bilfeber höll med.

---
Bildbeviset låter vänta på sig eftersom internetdiktatorn inte låter mig ladda upp nåt. Åtminstone inget som syns. Grr.

Rena drömmen.

This is for you, Blixten. Jag vet att du ääälskar när jag publicerar Ben&Jerry's-bilder på bloggen.

Länge har jag jagat denna nya smak - Fairly Nuts - som tycks vara extra svår att komma över på den finländska livsmedelsmarknaden. Igår fann jag den. Och, tro mig - den var värd alla ansträngningar. Himmelskt gott! Ny favorit, rentav.

Rekommenderas, alltså.

Heja Danmark.

Modetemat fortsätter, nu med våg istället för såg. Rubriken syftar på det danska märket Cream som har finfina kläder enligt moi. Härliga detaljer och lite Odd Molly-känsla. Särskilt scarfen där till vänster bönar och ber om att få pryda min hals i vår. Finns att köpa på nätet och tro det eller ej; även här i lilla Vasa.


Bilderna är tagna härifrån
Varsågod bara för gratisreklamen, kära danskar. Ni kan ju skicka mig några plagg för besväret.

The Garden Collection.

Den såg ju så tjusig ut på alla förhandsbilder - the Garden Collection från H&M. Efter att ha kollat in utbudet i Vasa och Åbo samt testat tre av plaggen, kan jag konstatera att NEJ - detta var inte vad jag hade hoppats på. Ni skulle ha sett mig där i provrummet, jag såg verkligen inte ut som nån spirande sommarblomma eller ens en gullig liten trädgårdsmästare. Associationerna gick väl snarare åt clown-hållet. Tusan om jag inte t.o.m. var fulare än Ronald McDonald, mitt livs största skräckfigur.

Åbo slott?

Hollywoodfruarna brukar ju skryta med sina cribs. Släng er i väggen, säger jag! Min säng är minsann så enorm att den upptar ett helt rum. Så det så.

Halka.

Det råder lite bloggtorka här - inspirationen har inte infunnit sig på sistone. Det händer helt enkelt inte så mycket spännande i mitt liv för tillfället, och den hängivna bloggläsaren kan konstatera att det alltså är precis som vanligt...

Den mest anmärkningsvärda händelsen på sistone ägde rum för några timmar sedan då jag halkade omkull utanför ingången till Hansa i Åbo. Det var där utanför Svenska Teatern där alla stökiga tonåringar brukar stå och (smyg?)röka, så jag valde förstås en fantastisk spot för min lilla uppvisning. Det var inte fråga om att jag graciöst satte mig ner på min mjuka stjärt, jag gjorde snarare en flera meters luftfärd som inkluderade uppskattningsvis tre volter med skruv. Domarpoängen hade varit höga, tro mig. (Den mest väluppfostrade tonåringen kom faktiskt fram och frågade om jag var okej...)

Nu är jag således lite öm där bak. Anteckna det, intresseklubben.

Vinter, ge upp!

Jag var på gott humör i förmiddags.
Sen började det snöa.
Ordentligt.
För bövelen, det är ju snart april!

För att pigga upp mig själv lyssnade jag på den här kvalitetsskivan:



...och visst började det kännas lite bättre. Ända tills jag fick århundradets Guitar Hero-abstinens. Jag vill känna mig som en rockstjärna!

Home sweet home...

Det är alltid lika intressant att komma hem till lägenheten efter en längre tids frånvaro. Vilka överraskningar väntar? Äcklig lukt från badrummet, kvarglömd soppåse, ruttna grejer i kylskåpet, ett berg av räkningar och hotbrev m.m...
Har man riktigt otur kan nån ha gjort inbrott medan man var borta, kanske bränt upp hela bostaden eller ockuperat den och målat väggarna med grisblod...

Dylika farhågor kan jag ha innan jag sätter nyckeln i låset.

Denna gång var dock saldot ganska skralt. Det enda jag möttes av var två brev - ett från Jehovas Vittnen och ett från nån som undrade om jag hade lust att börja extraknäcka som tidningsutdelare. Jag välkomnades inte ens av nån snuskig lukt.

Blått och blää.

Jag tillbringar lite för mycket tid på tåget för att kunna unna mig färdgodis varje gång. Men gissa om det är jobbigt att vara ståndaktig när alla andra resenärer sitter och mumsar på sina godsaker! Igår kapitulerade jag och köpte en liten karkkipåse från restaurangvagnen till ett facilt pris (=ca 3 miljarder euro). Däri fanns ett oätbart godis, och listan över livsmedel som borde förbjudas kunde således utökas...

Missbruk.

Här har vi en allt för ofta förekommande syn. Någon har helt känslokallt rört ner en massa ANANAS bland dessa annars så rara morötter. Sån här terrorism borde förbjudas, omgående.

Melodifestivalfeber!

Oj oj oj, vad spännande det ska bli i finalen! Här har vi redan börjat ladda upp - vi har t.ex. bjudit in våra vänner Ben och Jerry till kvällens drabbning. Jag håller tummarna för Andreas Johnsson, Salem Al Fakir och Anna Bergendahl; den sistnämnda tycks ju dessutom ligga bra till för att utgå med segern.

Jag kommer dock att sakna Neo. Och när man talar om trollen - kanske Neo och Salem Al Fakir är samma person? Eller bröder åtminstone?





Kom ihåg att det var jag som var först med att luska ut detta. Kanske jag borde bli detektiv.
Jag önskar en trevlig schlagerkväll till er alla!

Fredagsprogram.

Ikväll ska vi öppna spelskåpet. Om ett tag kommer några goda vänner hit. Huruvida de fortfarande är våra goda vänner när kvällen är slut beror naturligtvis på vem som går segrande ur bataljen.

Själv känner jag mig förstås i form. Fast som vi alla vet är det ju inte viktigast att vinna. Huvudsaken är att man klår Tubbe.

Jag är fortfarande en mes.

Fast besluten om att bevisa motsatsen i ovannämnda påstående följde jag igår med min bättre hälft på Martin Scorseses "Shutter Island" på bio. Trots en del skrämmande scener klarade jag av föreställningen utan att kissa på mig av rädsla. Jag lyckades t.o.m. njuta av filmen och tycka att den var riktigt sevärd och spännande. Detta får betraktas som ett gigantiskt framsteg eftersom jag i normala fall känner blodet stelna i ådrorna varje gång jag ser en rysare eller skräckis på bio. Hemma i dvd-soffan fixar jag dock hur mycket splatter som helst (ehm...i princip, alltså).


Stolt över hur väl jag hanterat kvällens bioupplevelse gick jag och lade mig i midnattstimma. Det dröjde inte länge innan de läskigaste avsnitten från filmen började gå på repeat i min stackars hjärna, och då var det inte bara Leonardo diCaprios fula slips som gjorde sig påmind. I mitt darriga tillstånd fick jag än en gång lova mig själv att bara gå på barntillåtet. Kanske Disney har nåt sevärt på kommande...

Den omfattande förvirringens entré.

Jag måste medge att jag känner mig lite bortkommen här i Åbo efter att ha varit borta i tre månader. Det välbekanta Gado har invaderats av nittiotalister och det nya ASA-huset är en enda labyrint för en stackars gamyl som jag.

Värst av allt är det nya ämnesbiblioteket. Efter x antal års studier trodde jag mig ha fått någolunda hum om hur bibliotekens mystiska system fungerar, men nu är jag novis igen. Det var ett gissel att hitta böckerna jag letade efter bland alla avdelningar, monografier, serier, kapslar och fack.

Till sist var jag tvungen att gå och gnälla åt personalen. Det är däremot en talang jag genom åren förfinat nästintill fullkomlighet. På den fronten får gulisarna allt ta och slänga sig i väggen.

Framtidsplaner.

Kvinnor blir ju som vi alla vet bara bättre med åren. Om sisådär 40 år planerar jag vara lika urtjusig som Helen Mirren:

Och om sisådär 60 år planerar jag att se ut och bete mig som Rigmor i Halv åtta hos mig. Då ska jag också bjuda ungdomarna på bananfisk.

Klagovisa.

Här sitter jag med gradun framför näsan igen, och jag är nedstämd. Hur kan det komma sig? Tja, förutom det uppenbara - alltså att jag umgås med min gradu - så har jag drabbats av hjärnsläpp och totalt glömt bort vad det var jag försökte förmedla med det avsnitt jag håller på att skriva.
Det enda jag kommer ihåg är att det var nåt rysligt intelligent.
Och det är ju alltid de smarta sakerna man lyckas glömma...

Jag blir allt mer övertygad om att det inte är meningen att jag ska satsa på en akademisk karriär.

Edit: Pling! En halvtimme senare kom Den Stora Tanken tillbaka. Jag ska nog kanske bli professor iaf.

Hurra, hurra!

Jaha, ikväll firar jag Tubbes födelsedag här i min ensamhet genom att äta upp allt jag har i mitt kylskåp. Hittills har jag tyckt bäst om morötterna och vaniljkvargen, medan körsbärstomaterna däremot hade sett bättre dar. Imorgon åker jag bort från Vasa och återvänder först om 1 ½ vecka, så kylskåpet kan minsann behöva tömmas.

Jag har även slagit in Tobias' present, med största omsorg naturligtvis. Det var svårt att veta vad jag skulle köpa eftersom födelsedagsbarnet varit sparsam med önskemål. Det mest frestande var förstås att köpa en hund, eftersom det är vad jag själv helst skulle vilja ha. En sån gåva skulle antagligen innebära att jag skulle få Ingmar Bergman-boxen av min kära pojkvän när det drar ihop sig till min födelsedag, men det vore nästan värt det...

Här har vi blogginläggets huvudperson i sällskap av sin fyrfota vän - min gudson Alpha.

Förberedelser.

Man ska alltid vara på den säkra sidan. Trots att de påstår att varorna ska räcka till i affärerna nu när transportstrejken är ett faktum, så anser jag att det är tryggast att hamstra hem de allra viktigaste baslivsmedlen:

Nöjeskoll?

Finns det nåt mer intellektuellt stimulerande än webtester? Jag tvivlar.
Genom dessa guldgruvor kan man bli expert på totalt onödigt vetande - kolla t.e.x. in det fenomenala utbudet på expressen.se :



Ah, tänk den dan jag kammar hem full pott på Laila&Niclas-quizet! Senast då måste jag väl vinna hela omvärldens beundan och respekt.

Om jag nånsin kommer på att jag vill bli nöjesjournalist, påminn mig om att min fantasi är på tok för usel.