Fast besluten om att bevisa motsatsen i ovannämnda påstående följde jag igår med min bättre hälft på Martin Scorseses "Shutter Island" på bio. Trots en del skrämmande scener klarade jag av föreställningen utan att kissa på mig av rädsla. Jag lyckades t.o.m. njuta av filmen och tycka att den var riktigt sevärd och spännande. Detta får betraktas som ett gigantiskt framsteg eftersom jag i normala fall känner blodet stelna i ådrorna varje gång jag ser en rysare eller skräckis på bio. Hemma i dvd-soffan fixar jag dock hur mycket splatter som helst (ehm...i princip, alltså).
Stolt över hur väl jag hanterat kvällens bioupplevelse gick jag och lade mig i midnattstimma. Det dröjde inte länge innan de läskigaste avsnitten från filmen började gå på repeat i min stackars hjärna, och då var det inte bara Leonardo diCaprios fula slips som gjorde sig påmind. I mitt darriga tillstånd fick jag än en gång lova mig själv att bara gå på barntillåtet. Kanske Disney har nåt sevärt på kommande...
Gå och titta på Alice i underlandet, det lär inte vara lika skrämmande och 3D-filmer är nåt' jag verkligen rekommenderar. Du ville ju ha en barnfilm och bara det att det finns en galen gullig katt med, gör det värt att gå och se filmen. Jag tänker i alla fall besöka biografen nästa vecka!
SvaraRaderaHmmm...gullig katt, säger du. Det låter ju definitivt som något sevärt!
SvaraRaderaHaha, ja den slipsen är verkligen värd en mardröm!
SvaraRadera