Från att ha haft såväl mor- som farföräldrar i livet har jag nu mist både morfar och farmor inom en kort tid. Saknaden är stor men störst är tacksamheten över jag fått ha familjens äldre med mig så pass länge som jag fått. Minnena består.
Jag hade aldrig tänkt börja vända ut och in på mig själv i offentligheten genom att starta en blogg - nu har jag kommit på andra tankar och lämnar ibland några små fotspår efter mig här.
För tillfället lever jag ett rätt så rotlöst liv med tillfälligt boende och jobb i Vasa, pojkvän och oavslutade studier i Åbo, samt vänner och bekanta utspridda på diverse orter. Mycket tid går åt till att ränna fram och tillbaka, men hittills vantrivs jag inte alls.
Framtiden är oviss, och det är väl det som gör den intressant. Jag lever för att lära.
Tänker på dig vännen! Kram.
SvaraRaderaKram min söta:(
SvaraRadera/M
Kram pà dig johanna!
SvaraRaderaUsch ni har haft en jobbig tid. stor kram.
SvaraRaderaMickan.