Jag har fått ett massmejl på facebook av en tjej som gick i min högstadieklass. Hon tycker vi ska ordna klassträff.Jag tog emot förslaget med stor skepsis. Ordet KLASSTRÄFF gör mig nämligen rysligt nojig.
På klassträffar är det väl meningen att man ska stoltsera med hur mycket man hunnit åstadkomma och hur mogen man har blivit sedan man senast träffades. Den där tjejen som mejlade mig har liksom precis fått sitt fjärde barn. När man kollar in resten av typerna på nians klassfoto känns det som om där kryllar av gifta, föräldrar, företagare, husägare...VUXNA människor, helt enkelt.
Spontant känner jag att jag inte har så mycket att komma med när det gäller mognad och personliga bedrifter. Jag har kryssat runt bland hyresbostäder i andra hand, jag har ett jobbkontrakt som löper ut om några månader, jag har inte varit gift ens en gång, studierna har hamnat lite på sniskan och att få barn har liksom aldrig varit aktuellt. Inte har jag lyckats bli rik och berömd heller; faktum är att jag endast vet hur man konsumerar - inte hur man investerar.
Jag tvivlar således på om mina forna klasskamrater skulle bli särskilt imponerade av min nuvarande uppenbarelse. Jag är kanske inte den mest lyckade människan man kan tänka sig.
Men trots, eller kanske tack vare, ovannämnda omständigheter så är jag en väldigt lycklig människa, och det värdesätter jag själv mer än att vara perfekt i omvärldens ögon. Så det så.
På tal om äckligt vuxna människor så lär en kille som gick i mitt högstadium strax vara utexaminerad plastikkirurg från nån högaktad skola i London, och ska nu fara till typ sydostasien och "återställa" barn som fötts med diverse "missbildade" ansikten. Och mina citationstecken betyder helt enkelt att jag inte kommer på ett korrekt sätt att referera till deras "handikapp"(?).
SvaraRaderaWell, you get the point. Att äga ett hus i norra österbotten behöver inte betyda att man åstadkommit så hemskt mycket ändå....
/Tenne, som är minst vuxen av oss alla.
haha, använd denna situation till att få T att skaffa hund. Då skulle du iaf stoltsera som hundägare.
SvaraRaderaskämt åt sido... tänk positivt... du har iaf kvar dina good looks!
Äh, definitionen på "lyckad" kan nu knappast vara att ha bytt blöjor på fyra små barn sen man var 18-19 år gammal? Vissa blir säker lycklig av det också, helt selvä, men det kan ju ändå inte vara den allmänna definitionen?
SvaraRaderaNej nej säger Blixten.
Dessutom är ju du ju statsanställd (åtminstone tillfälligt) och nästan magister, det är inte fy skam :)
SvaraRadera